Tre områden nästa biståndsminister måste prioritera
Den kommande mandatperioden kan bli avgörande för Sveriges biståndspolitik. Sällan har biståndspolitiken varit så omdebatterad som under den gångna mandatperioden, präglad av nedskärningar, omprioriteringar och en omläggning av såväl partnerskap som mottagarländer. Den svenska biståndspolitiken har genomgått ett paradigmskifte.
Världen runt omkring oss förändras i snabb takt och biståndets roll med den. Bistånd ska i främsta hand gå till att hjälpa människor i nöd och främja en hållbar demokratisk utveckling. Men biståndet har också delvis fått en ny roll – att upprätthålla global ordning, säkerhet och stabilitet.
När en ny biståndsminister tillträder väntar ett viktigt arbete. Efter år av förändringar behöver svensk biståndspolitik stabiliseras och Sveriges roll som internationell biståndsaktör tydliggöras. Därför bör tre områden stå högst på den nya biståndsministerns agenda från dag ett:
1. Satsa på hälsofrämjande insatser
Under 2025 ökade barnadödligheten för första gången på två decennier. Barn dog av sjukdomar som sedan länge går att förebygga. Under 2026 har Sverige hittills betalat ut 1,9 miljarder kronor i hälsorelaterat bistånd. Det är alldeles för lite sett till de hälsovinster som kan göras, både genom förebyggande arbete och hantering av akuta situationer.
Global hälsa handlar inte bara om ansvar – utan också om vår egen beredskap. När bistånd till vård, vaccinering och sjukdomsövervakning minskar, försvagas också förmågan att upptäcka och begränsa epidemier i tid. Ebolautbrotten i Afrika tidigare i år visar hur sårbara hälsosystem kan få konsekvenser långt utanför de länder där sjukdomen först bryter ut. För Sverige borde det därför vara en självklar säkerhetsinvestering att stödja hälsoprogram som förebygger och begränsar framtida epidemier.
2. Driv en feministisk biståndspolitik
Arbetet med jämställdhet globalt har stått inför utmaningar när biståndet har genomgått stora nedmonteringar av biståndet. Kvinnor får lida hårt av konsekvenserna när resurser stryps för preventivt arbete för våld, möjlighet till abort och arbetet för att stärka kvinnors egenmakt. Just biståndet är ett viktigt verktyg eftersom det kan finansiera långsiktiga insatser och stödja lokala organisationer. Biståndsprojekt, ofta genom kvinnoorganisationer, kan också nå grupper som andra samhällsaktörer har svårt att nå. Sverige har både erfarenhet och trovärdighet inom jämställdhetsområdet och borde ta en aktiv roll i att upprätthålla och stärka det globala arbetet för jämställdhet.
Jämställdhet är också en samhällsekonomisk angelägenhet och vi måste börja behandla den som sådan. I Sydostasien lönearbetar endast en tredjedel av kvinnorna, i Mellanöstern och norra Afrika endast en femtedel. Att få bort hinder för kvinnors lönearbete skulle kunna höja inkomsten per person med 20 procent i flera länder. Det motsvarar kostnaden för ett inbördeskrig. Det finns alltså starka ekonomiska incitament att få ut kvinnor på arbetsmarknaden. Men det finns större vinster än de ekonomiska att hämta hem. Att kunna försörja sig handlar också om självständighet och makt.
Sverige behöver driva riktade insatser som kan stärka kvinnors egenmakt genom åtgärder för att kvinnor ska komma ut på arbetsmarknaden. Detta kan ske genom fonder avsedda för att stärka kvinnligt entreprenörskap, driva på för policyåtgärder som kan avlasta hushållsarbete utfört av kvinnor och verka för likvärdiga möjligheter för kvinnor att hitta och söka jobb.
3. Stärk Sveriges roll i världen
Sverige har under flera årtionden drivit en ambitiös biståndspolitik som hjälpt människor världen över. Det arbetet har gjort Sverige till en trovärdig aktör i internationellt utvecklingsarbete.
Ett sätt att stärka Sveriges roll i världen är att låta svenska myndigheter dela med sig av sin expertis genom biståndssamarbeten. I såväl Rwanda, där utsänd personal från Lantmäteriet arbetar för att stärka äganderätten, som i Ukraina, där Skatteverket stöttar skatteadministrationens utveckling. Svensk utsänd expertis som kan stötta eller rusta upp samhällsbärande system och institutioner kan göra stor skillnad i utvecklingsländer.
Att fortsatt koordinera biståndsinsatser inom ramen för Team Sweden (ett samordningsinitiativ med bland annat svenska myndigheter och näringsliv), är ett lovande initiativ för att fortsatt stärka Sveriges internationella utvecklingsarbete i bredare front. Det är viktigt att fortsatt stärka utvecklingsfinansiärer som Swedfund som kan mobilisera privat kapital i utvecklingsländer och stärka näringslivets möjligheter att kunna bidra.
Oavsett vem som blir biståndsminister borde de här reformerna genomföras, och de borde genomföras samtidigt. Jämställdhet kan inte ges hög prioritet i en värld där den globala hälsan är instabil. På samma sätt kan den globala hälsan inte förbättras avsevärt utan fungerande institutioner och samhällsfunktioner. Det är just i samspelet mellan dessa områden som biståndets verkliga kraft och betydelse ligger.
Clara Fröman, projektledare tankesmedjan Fores
Tessa Bold, professor i utvecklingsekonomi vid Stockholms universitet och senior rådgivare på Fores
Den här texten har publicerats på Sydsvenskan.