Ekonomipristagarna Robert E. Hall och Michael Woodford
Bild: Niklas Elmehed © Nobel Prize Outreach
Amerikanerna Robert E. Hall och Michael Woodford har fått ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2026. Deras modeller ”gör det möjligt att förklara och mäta hur olika åtgärder påverkar konjunkturutvecklingen” enligt formuleringen i den officiella motiveringen. I Dagens Nyheter förklarades priset så här:
”En central komponent i [pristagarnas] modeller är att hushåll och företag blickar framåt när de fattar ekonomiska beslut. Genom att kommunicera vilken ekonomisk politik som gäller framöver kan regeringar och centralbanker därför styra ekonomin i rätt riktning.” (adderad kursivering)
Det är naturligtvis en god idé att i makroekonomiska modeller beakta att hushåll och företag blickar framåt när de fattar ekonomiska beslut. Det är ett betydligt djärvare påstående att modellerna därmed gör det möjligt för regeringar och centralbanker att styra ekonomin i rätt riktning eller att påverka konjunkturutvecklingen.
Annorlunda uttryckt: formuleringarna kring pristagarnas modeller är en bra bit från den mer ödmjuka syn på styrning och stabiliseringspolitik som många akademiska ekonomer idag har – och som belönades med ekonomipriset 1974. Då delades det priset Gunnar Myrdal och Friedrich von Hayek. Motiveringen underströk hur de båda betonat det ömsesidiga beroendet mellan ekonomiska, sociala och institutionella fenomen.
Hayek betonade att hushållens förväntningar, företagens planer och den kunskap som vägleder deras beslut är utspridda, föränderliga och bara delvis åtkomliga för beslutsfattare. Det faktum att modellerna utgår från individers beteende betyder inte att politiker och centralbanker därmed vet hur verkliga människor kommer att reagera.
Ett exempel:
Visst kan en räntesänkning väcka framtidstro, ge låntagare pengar över och stimulera företag att investera. Men hushållen kan också tolka sänkningen som att centralbanken ser en stundande lågkonjunktur och helt rationellt svara med att hålla extra hårt i plånboken.
Ett annat exempel: Vad gör en företagare som läser att Riksbanken tänker höja styrräntan? Syftet med räntehöjningar är oftast att kyla av ekonomin. Men om nyheten tolkas som att räntan kommer höjas mer framöver kan effekten mycket väl bli den motsatta, dvs att företagen påskyndar sina investeringsbeslut.
Ett liknande problem uppstår med tillfälliga skattesänkningar. Ett hushåll kanske använder pengarna till en ny diskmaskin. Ett annat amorterar. Ett tredje sparar inför befarade framtida skattehöjningar. Att människor blickar framåt innebär inte att de ser samma framtid.
Sådana mekanismer kan förstås också byggas in i modeller. Mycket av det som kan hända i ekonomin har någon gång modellerats matematiskt av ekonomer. Frågan är hur säkert beslutsfattarna kan veta vilka mekanismer och beteenden som dominerar, för vilka människor och vid vilken tidpunkt. Den osäkerheten försvinner inte för att modellen blir mer sofistikerad.
Risken med årets pris är att pristagarnas eleganta modeller ger politiken en överdriven tilltro till sin egen förmåga. Låt oss hoppas att politiker och beslutsfattare klarar av att skilja precisionen i sina modeller från precisionen i sin kunskap.
Andreas Bergh sitter i Fores styrelse och är docent i nationalekonomi, verksam vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning.
Foto: Karl Gabor