Seger för den serbiska demokratin – men kanske inte för EU

Studenter demonstrerar i Stara Pazova. Foto: ImStevan, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

25 oktober var en viktig dag för den serbiska demokratin! Studentlistan vann en egen majoritet i det serbiska parlamentet – och besegrade SNS-partiets mer eller mindre autokratiske Aleksandar Vučić, som har styrt Serbien under de senaste 14 åren.

Listan startade som en protestvåg efter det tragiska takraset på Novi Sads järnvägsstation i november 2024, då 16 personer dog. Sedan dess har listan vuxit till en politisk rörelse som lyckats ena folk med vitt skilda åsikter kring övertygelsen att Serbien inte längre får hållas gisslan av sin korrupta politiska elit. (Landet fick 33 poäng av 100 i Transparency Internationals korruptionsindex 2025, sämst på hela västra Balkan)

Fokus är att bekämpa korruption, stärka mediefriheten och institutionernas oberoende samt att ge mer finansiering till universitet och skolor. Partiets kandidater kommer från helt olika bakgrunder: akademin, skådespelare, idrottare, studenter. Här och nu är det oklart vem partiet kommer att utse till premiärminister, eller hur regeringen ska tillsättas. 

Hur utrikespolitiken kommer att se ut är också work in progress. Representanten Aleksandar Baucal har öppet sagt att "vi inte kommer att införa sanktioner mot Ryssland", men också att utrikespolitiken måste koordineras med EU och att detaljerna är en "förhandlingsfråga". Analytiker har beskrivit rörelsens faktiska ståndpunkt som att det mer handlar om ekonomiskt beroende av rysk energi än geopolitisk samsyn, vilket förvisso inte innebär det tvära brott som många proeuropeiska observatörer kanske hade önskat. 

Studentlistans utrikespolitik blir därmed kanske inte så radikalt olik den Vučić redan bedrev: en fot i varje läger, pengar från EU (eftersom Bryssel inte har råd att förlora Serbien helt till Ryssland eller Kina) samtidigt som man är beroende av rysk energi och en nära relation till landet.

Men det största hindret mot ett serbiskt EU-medlemskap är nog ändå inte Ryssland, utan snarare Kosovo – och Studentlistan ser Kosovo som en självklar del av Serbien. Man vill till och med rulla tillbaka tidigare överenskommelser mellan Belgrad och Pristina om exempelvis energi, registreringsskyltar och valuta, vilket går på tvärs med EU:s krav på normaliserade relationer. EU:s medlemsstater har redan blockerat öppnandet av Serbiens nästa förhandlingskluster just på grund av denna brist på samsyn. 

Vad gäller EU-medlemskapet och serbernas vilja att gå med i unionen är en viktig faktor Montenegros anslutningsprocess. Serbiens grannland (som var en del av landet fram till juni 2006) har som mål att vara en full EU-medlem 2028 och det kommer att bli spännande att se hur det påverkar serbernas syn på EU, inte minst med tanke på hur många serber som har familj på andra sidan gränsen.

Vad som händer nu är fortfarande frågan på allas läppar, men vi kan åtminstone fira att demokratin har segrat i Serbien.

Maksim Gorbachov är praktikant på Fores.

Nästa
Nästa

Det viktigaste EU-toppmötet någonsin (?) inleds i Montréal