Landsbygdsbor kan faktiskt sätta upp sina egna bänkar
Socialdemokraterna har lanserat ovanligt många spännande förslag den här veckan.
På Södermalm vill man öppna en kommunal krog. På Expressen Debatt slår Tidens Payam Moula ett slag för utsatta Östermalmsbor med attraktiva förstahandskontrakt. Och på Aftonbladet Debatt föreslår en grupp socialdemokrater, bland andra förre statsministern Stefan Löfven och partisekreterare Tobias Baudin, ett ”landsbygdslyft” för att bland annat ”rusta centrumhus, bystugor och bygdegårdar, måla om slitna räcken eller sätta ut fler bänkar på torget”.
Landsbygdsbor har emellertid rustat sina egna bygdegårdar i årtionden. Det är knappast bristen på nymålade räcken som håller svensk landsbygd tillbaka.
I en replik skriver Fores vd Matilda Molander: ”Landsbygden har många problem, men lösningen på dem är inte statlig hjälp att ’måla om slitna räcken’.”
Svensk landsbygdspolitik har, menar hon, alltför länge präglats av föreställningen att det är synd om människor på landsbygden och att staten måste göra deras orter attraktiva. Men det är inte statens uppgift att göra det attraktivt att bo i Blomstermåla, Skinnskatteberg eller Malung. Det kan invånarna och deras kommunpolitiker klara själva.
Staten har viktigare uppgifter. Molander föreslår bland annat att intäkter från vindkraft i högre grad ska gå till närboende, att det satsas på landsbygdsskolor och att fler myndigheter flyttas från Stockholm.
Och så var det Östermalm.
I en replik i Expressen skriver Matilda Molander tillsammans med Simon Eek att det är häpnadsväckande vilka Socialdemokraternas bostadspolitik i praktiken skyddar:
”Att dra en lans för de få som lyckats knipa ett hyreskontrakt vid Strandvägen är ett lustigt exempel på hur långt socialdemokratiska opinionsbildare är villiga att gå i sitt försvar av dagens dysfunktionella hyresmarknad.”
Fores har i sitt valmanifest i stället föreslagit friare hyressättning också i det befintliga beståndet, kombinerat med subventionerade hyror för låginkomsttagare enligt finsk modell.
Det skulle gynna dem som i dag faktiskt har svårt att hitta en bostad: unga som vill flytta hemifrån, kvinnor som behöver lämna en destruktiv relation, studenter och arbetssökande som behöver flytta dit jobben finns. En fungerande hyresmarknad är därför inte bara bostadspolitik, utan också en fråga om jämställdhet, utbildningsmöjligheter och svensk konkurrenskraft.