Klimatet på agendan i helgen – och Island röstar om EU

Island fiskar efter EU-medlemskap.

På söndag står klimatet på agendan i Agenda. Det är på tiden! Enligt den senaste Novus-mätningen hör både klimat och energi till de frågor som väljarna tycker är viktigast. Det finns med andra ord gott om utrymme för klimatpolitik i valrörelsen.

Och Sverige borde ha goda förutsättningar att leverera. Enligt de senast tillgängliga siffrorna har Sverige gått om Malta som EU-landet med lägst utsläpp av växthusgaser per person.

Ändå bedömer Naturvårdsverket att avstånden till klimatmålen ökar, både de nationella och våra EU-åtaganden. 

På många håll har klimatminister Romina Pourmokhtaris ambitioner varit goda. Tillståndsprocesser har förenklats och viktiga miljöpolitiska åtgärder som återvätning av våtmarker har fått finansiering. Men en långsiktigt stabil klimatpolitik har i flera fall fått ge vika för kortsiktiga politiska vinster, som nu också börjar märkas i statistiken. Det gäller inte minst de kraftiga sänkningarna av koldioxidskatten på bensin och diesel, som bidrog till att utsläppen ökade igen 2024.

I en något förvirrad ledartext i SvD kastar Peter Wennblad klimatlagen från 2018 under bussen, och menar att en av Tidöregeringens främsta bedrifter har varit att man har lyssnat på väljarna. På det sättet har Tidöregeringen varit det bästa som hänt ”för både klimatpolitiken och stabiliteten för svensk demokrati”. Men det Wennblad kallar demokratisk stabilitet är egentligen bara en eufemism för ryckighet. Man har frångått den långsiktiga stabiliteten och den av en bred parlamentarisk majoritet överenskomna inriktningen till förmån för ett vacklande som varken gynnar klimatet eller de företag och hushåll som behöver kunna planera långsiktigt.

Vi behöver fler politiska strider om klimatpolitikens genomförande, men färre om dess grundläggande spelregler. Få skulle hävda att pensionsöverenskommelsen eller de breda försvarsöverenskommelserna hotar den svenska demokratin. Tvärtom. På områden där politiska beslut får konsekvenser i decennier. Klimatpolitiken är inget undantag.

Än mer kortsiktigt blir det när regeringen gör billiga fossila bränslen till ett politiskt löfte. När handeln med utsläppsrätter inom det så kallade EU ETS 2 inleds kommer fossila bränslen för bland annat vägtransporter att omfattas av ett europeiskt (och sannolikt betydligt högre) utsläppspris. Det är så klart ett system som Sverige också har varit med att ta fram och rösta igenom. Svenska politiker kan inte lova väljarna Europas billigaste bensin och samtidigt låtsas som att EU:s klimatpolitik inte existerar.

Helgens andra stora politiska begivenhet är folkomröstningen på Island på lördag, om att återuppta förhandlingarna om ett EU-medlemskap. Själv kommer jag att bänka mig med en burk Skyr (Systembolagets isländska sortiment består dessvärre bara av brännvin, vodka och whisky) som valvaka och hoppas att vägen till EU-medlemskap för våra nordiska bröder och systrar blir kort. Velkomin heim, Ísland!