Gör som Danmark i regeringsbildningen
Väljarna vill se ekonomisk högerpolitik, men stödet är svagt hos svenska folket för såväl hårdför utvisningspolitik som nostalgisk folkhemsretorik. Det är tre tydliga slutsatser av valresultatet. Ett mittenalternativ är dock ännu inom räckhåll.
Det är uppenbart att Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna är valets stora förlorare. Väljarna imponeras inte längre av en tävlan om vem som vill gå längst i att stänga Sveriges gränser för invandring och vara hård mot dem som valt att flytta hit. Det innebär också att väljarna säger nej till idéfattig nostalgi och drömmar om att göra ”Sverige mer som Sverige”.
Desto större vinnare är liberalismen. Centerpartiet och Liberalerna gör båda ett bra valresultat. Liberalkonservativa Moderaterna blir större än Sverigedemokraterna, och har högre förtroende än Socialdemokraterna vad gäller svensk ekonomi. För första gången sedan 1970-talet går alla borgerliga partier framåt i samma val. Stödet för liberal ekonomisk politik står alltså mycket starkt. En majoritet av väljarna kallar sig dessutom mitten eller höger.
Detta måste vara utgångspunkten för den som får i uppdrag av talmannen att sondera terrängen för att bli ny statsminister.
Efter de första valresultaten har diskussionerna på nytt dominerats av blocktänkande. Eftersom oppositionen verkar få fler mandat än Tidöpartierna framför en del att Magdalena Andersson bör leda en regering som på något sätt involverar alla oppositionspartier, inklusive Vänsterpartiet. Då missar man dock att det är en regering som svenska folket inte vill ha och som man inte har röstat för, såväl som att det inte nödvändigt är den enda givna regeringslösningen.
Sverige borde göra som så många gånger förr: ta inspiration från vårt grannland över sundet.
I det danska valet i våras gjorde Mette Frederiksens Socialdemokratiet sitt sämsta val sedan 1903. Regeringskoalitionen hon leder utgörs sedan valet av Socialdemokratiet, Socialistisk Folkeparti, Moderaterne och Radikale Venstre – med andra ord ett socialdemokratiskt parti, ett grönt socialistparti, ett socialliberalt parti och Lars Løkke Rasmussens mittenparti Moderaterne.
En motsvarande lösning i Sverige skulle involvera S, MP, C och L. Om den Magda-flörtande Ebba Busch tar med sitt KD till denna lösning skulle man samla en majoritet av väljarna. En sådan lösning skulle också tvinga S att röra sig högerut, mot den mitten-högerposition som enligt Valu faktiskt motsvarar var väljarna befinner sig.
Just nu präglas diskussionen om regeringsbildning mest av vad som känns som en olöslig knut av röda linjer. V kräver att sitta i en regering för att ge den sitt stöd medan S, och i synnerhet C, inte vill ha med V i en regering. Det är inte så konstigt: Partiets oförmåga att hantera islamistiska och antisemitiska kandidater på sina listor är skäl nog till att Nooshi Dadgostars och hennes partikollegor helt enkelt inte är regeringsdugliga. Dessutom är V det parti som väljarna allra minst vill se i regering. Bland S-väljarna vill bara var tredje det.
Magdalena Andersson borde därför i stället göra som Mette Fredriksen i Danmark och fortsätta sträva efter en mittenregering. Det vore det bästa för Sverige.
Matilda Molander & Eric Luth