Ebolautbrottet i Kongo visar varför Sverige borde öka biståndet
Foto World Bank, Vincent Tremeau
Ebolautbrottet i Demokratiska republiken Kongo har eskalerat till en nivå där landets sjukvård och övriga samhällsfunktioner har svårt att hantera situationen. Över 6 000 fall och omkring 3 000 dödsfall har rapporterats. Landet är särskilt sårbart för epidemier på grund av svaga vårdsystem, bristande infrastruktur och instabilitet i delar av landet, skriver Clara Fröman i Sydsvenskan.
Allvarliga epidemier kan inte hanteras enbart genom sjukvården. De kräver också politisk handlingskraft, fungerande myndigheter, kommunikation och beredskap. Uganda har i den pågående epidemin lyckats begränsa smittspridningen betydligt bättre. Landet har förklarat sig Ebola-fritt efter en snabb respons och omfattande övervakning. Ugandas erfarenhet av tidigare Ebola-utbrott har varit en viktig del av landets beredskap.
Men Ugandas exempel väcker också en annan fråga: hur skapar vi förutsättningar för fler länder att ha den kapaciteten? Det handlar inte bara om politiska beslut när epidemin redan är ett faktum, utan om långsiktiga investeringar i sjukvård, vaccinationer och beredskap.
Därför är internationellt bistånd en viktig del av den globala hälsan. Trumps nedmontering av USA:s biståndsmyndighet USAID, som tidigare finansierat både förebyggande insatser och behandling vid smittutbrott, har av experter kopplats till den försvagade beredskap som bidragit till att Ebola kunnat spridas. Om investeringarna i förebyggande arbete minskar riskerar vi att försvaga de system som behövs för att upptäcka och begränsa smittspridning innan lokala utbrott utvecklas till större epidemier.
År 2026 har Sverige hittills betalat ut 1,90 miljarder kronor i hälsorelaterat bistånd, vilket utgör cirka 8 procent av den totala biståndsbudgeten. Det är alldeles för lite. Att investera i sjukvård och smittskydd i andra delar av världen är ett sätt att minska risken för att framtida epidemier utvecklas till globala kriser.
Bistånd kan inte ensamt lösa de problem som många länder i det globala syd står inför, såsom bristande sjukvård, otillräcklig infrastruktur och politisk instabilitet. Däremot kan bistånd bidra till att skapa de grundläggande förutsättningar som krävs för att dessa samhällsfunktioner ska fungera och samtidigt stärka länders motståndskraft mot framtida kriser. Ett epidemiutbrott i ett samhälle där sjukvården är svag och tillgången till vaccin, infrastruktur och fungerande samhällssystem är begränsad riskerar att utvecklas till en omfattande humanitär kris.
Global hälsa är därför inte bara en fråga om ansvarstagande, utan också om beredskap. Afrika kan kännas avlägset, men är egentligen bara en havsremsa bort. Det ligger i både Europas och Sveriges intresse att öka investeringarna i global hälsa.
Clara Fröman, projektledare