Även den med låg lön kan ha hög kompetens
Det är brist på sjuksköterskor, på elektriker, på kockar, på undersköterskor, på lastbilschaufförer. Listan kan göras lång. Sveriges företag skriker efter kompetens, och var fjärde rekrytering misslyckas. Svårigheten att hitta rätt personal är i dag ett av de största hindren för tillväxt, när Svenskt näringsliv frågar sina medlemsföretag. I välfärden tvingar bristen på sköterskor fram stängningar av vårdplatser, ibland hela avdelningar.
I den här situationen har regeringen valt att göra det ännu svårare att komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Strax innan påsk beslutade riksdagen om att höja lönegolvet till 90 procent av medianlönen, vilket innebär att den som vill rekrytera utländsk personal nu måste betala en lön på minst 33 390 kronor i månaden. Det är en bra bit över medellönen för många bristyrken, och slår särskilt hårt mot företag och verksamheter utanför storstadsområden där lönerna är lägre.
I sin iver att få bukt med gängkriminalitet, dålig integration och andra problem som kan kopplas till invandring, så har regeringen tagit fram storsläggan och drämt till mot all invandring – till synes utan en tanke på att det får stora konsekvenser för Sveriges konkurrenskraft.
Regeringen menar att det finns många arbetslösa svenskar som kan ta enklare jobb, och att man vill koncentrera arbetskraftsinvandringen till högkvalificerad arbetskraft. Det kan vid en första anblick verka klokt, men resonemanget har två stora brister.
Den första är antagandet att lägre lön innebär att vem som helst kan göra jobbet. Kock kräver varken lång utbildning eller ger en hög lön, men det innebär inte att det kvittar vem som står i köket på restaurangen. Detsamma gäller hantverksyrken där alla som anlitat en elektriker eller VVS-montör vet att det är viktigt vem som gör jobbet, inte bara att det blir gjort. Den som någon gång legat på sjukhus vet också att det är skillnad på undersköterska och undersköterska, och att rätt omvårdnad är avgörande för tillfrisknande – inte bara att man får träffa rätt högavlönad läkare.
Det andra felet i regeringens resonemang är att de tror att det går att attrahera högkvalificerad arbetskraft samtidigt som villkoren för invandring i övrigt blir allt sämre. Under våren har vi genom media fått ta del av flera berättelser om professorer och forskare som rekryterats till Sverige, och nu får se sina barn utvisas för att de blivit myndiga. När tiden för att få ansöka om medborgarskap förlängs från 5 till 8 år gör det också tillvaron i Sverige mer osäker och mindre attraktiv för den högkvalificerade arbetskraft som väljer mellan oss och Storbritannien, Frankrike eller för den delen Danmark.
Vårt grannland i söder är särskilt intressant. År 2017 skärpte de kraven för arbetskraftsinvandring och höjde lönegolvet rejält för att fokusera på högkvalificerad arbetskraft. Konsekvenserna för den danska ekonomin blev dock så stora att Folketinget 2023 sänkte lönekravet igen, för att göra det lättare att rekrytera utländsk personal. Sverige har det senaste decenniet sneglat mycket på Danmarks migrationspolitik, och inte minst regeringen har ofta framhållit dem som ett gott exempel. Det är dags att titta även på vad de har gjort för misstag, och att lära sig av dem. Det gör danskarna själva.
Matilda Molander är vd för Fores
Denna text har tidigare publicerats av Liberala nyhetsbyrån.