Svenska arbetare behöver mer pengar, inte mindre invandring

I dagarna före valet stångades den fackliga tankesmedjan Katalys och SD-kopplade Oikos med varandra på Expressens debattsida i frågan om vilken politik arbetarväljarna vill ha.

Avskaffad karens och bättre a-kassa, menade Katalys. ”Ett svenskt Sverige”, trodde Oikos.

Invandring och a-kassa – visst är det frågor som berör arbetarna. Men det är anmärkningsvärt att bägge sidor tycks ha glömt bort den kanske mest betydelsefulla frågan för arbetare: hur mycket de får behålla av sin lön. Kanske är det också därför både S och SD backade i söndagens val. Striden om arbetarväljarna slutade i att bägge sidor förlorade. De borgerliga partierna, som förespråkar liberal ekonomisk politik, gick däremot framåt.

Jobbskatteavdragen har de senaste tjugo åren gett svenska arbetare tusentals kronor extra i plånboken, varje månad. Skattesänkningarna i sig och att de främst gynnar låg- och medelinkomsttagare är utmärkt. Däremot är dagens system svårbegripligt.

Avdraget ökar med inkomsten upp till en viss lönenivå, och skiljer sig åt beroende på om man är äldre eller yngre än 66 år. Det varierar också beroende på hur hög kommunalskatten är där man bor. 

Därför är Centerpartiets förslag om att ta bort jobbskatteavdragen och i stället göra de första 15 300 kronorna man tjänar varje månad skattefria mycket bra. Idén är enkel att förstå; lika för alla, mätt i kronor, men i relativa termer får låg- och medelinkomsttagare en större del av lönen skattebefriad. 

Övriga oppositionspartier borde också gå att få med på idén. Partierna är oense om mycket, men vill alla prioritera dem med lägre inkomster och bekämpa arbetslösheten. 

Svenska arbetare behöver lägre skatt och mer pengar i plånboken, inte högre a-kassa eller mindre invandring. Valresultatet är ett kvitto på det.

Matilda Molander är vd för tankesmedjan Fores
Simon Eek är projektledare på tankesmedjan Fores