Efter diktaturernas fall- har folket makten?

Publicerat: 2011-11-24 01:43

2011-11-24

Hamdi Hassan, Abir Al-Sahlain och Martin Ådahl

Nästan ett år efter att Ben Ali och Hosni Mubarak tvingades lämna ifrån sig makten har det tunisiska folket röstat och i Egypten påbörjas parlamentsvalet den 28 november. I Libyen har Khadaffi försvunnit och Nationella Övergångsrådet styr landet.

Med anledning av årets omvälvande utveckling i Nordafrika bjöd FORES in till frukostsamtal med Abir Al-Sahlani (c) riksdagsledamot och Hamdi Hassan, Senior Policy Advisor IDEA. Abir Al-Sahlani observerade det tunisiska valet på plats och Hamdi Hassan har tillbringat de senaste månaderna i Egypten och Libyen.  Martin Ådahl, VD FORES modererade ett samtal om likheter och skillnader mellan ländernas väg mot demokrati, förutsättningarna för demokratisering och vilken typ av länder vi kan förvänta oss växer fram ur folkens krav på demokrati efter år av förtryck.

Hamdi Hassans intryck från sina dagar i Egypten var övervägande positiva. Hur valet genomförs är såklart viktigt för såväl valresultatets trovärdighet som den fortsatta utvecklingen. Utgången i Kairo blir troligen tongivande för resten av landet, fungerar valstrukturen i denna jättestad med 7,5 miljoner fattiga, fungerar den troligtvis även i resten av landet. Kraften i den egyptiska ungdomsrörelsen som har Tahrirtorget i Kairo som sitt nav är inspirerande stark, sade han, och den kommer inte tillåta militären ta makten. Hamdi Hassan betonade dock att en nackdel med rörelsen är att den saknar alla former av politiska plattformar, få av ungdomarna tros lägga sina röster på något av de många partier som ställer upp i valet. Militären är en viktig och ständigt närvarande faktor för Egyptens framtid. I nuläget kontrollerar militären ca 40% av landets ekonomi och är mycket kritiska till islamistiska krafter som Muslimska Brödraskapet. Hamdi Hassan betonade att militärens närvaro är ett faktum och att man måste ställa in sig på en Turkietliknande situation, där militären är en passiv men beredd politisk kraft, under de närmsta tiotal åren eller så.

Abir Al- Sahlani berättade hur hon åkt till Tunisien för att observera valet med något skräckblandad förtjusning. Alla visste att valet var viktigt och skulle komma att bli tongivande för övriga valprocesser i grannländerna. Det största problemet var den bristande infrastrukturen för att genomföra demokratiska val- lokaler, personal, erfarenhet och vana väljare saknas av förklarliga skäl i ett land som levt under diktatur. Trots detta lyckades man i Tunisien genomföra val, utbildningsministeriet bidrog med valpersonal i form av utbildade lärare, skolor omvandlades till vallokaler och Abir Al- Sahlanis intryck var att alla gjorde sitt yttersta för att valet skulle gå rätt till.

I väst pratas inte sällan om de islamistiska partier som vinner folkligt stöd och politisk representation. Abir Al-Sahlani förklarade att hon inte alls var förvånad över det breda stödet eftersom de islamistiska krafterna förtryckts under de tidigare regimerna och alltså representerar en tydlig motbild mot det förgångna. Vidare är det viktigt att behandla islamistiska partier som vilka andra partier som helst - även de måste tillåtas få makten och prova på att regera om de får folkets mandat att göra så. Att sända dubbla budskap i det sköra läge som nu råder, vore förödande för framtiden. Hamdi Hassan var lite mer skeptisk och menade att många mer extrema islamistiska partier har en uppenbarelsetolkning av Koranen och menar att alla svar går att finna i sharia. En sådan uppfattning är till skillnad från mer liberala islamister svårförenliga med demokrati och mänskliga rättigheter.

Sammantaget målade panelen upp en försiktigt optimistisk bild av utvecklingen i Nordafrika. Att vägen mot stabil demokrati är mödosam råder det inga tvivel om, men den är absolut inom räckhåll. Först och främst påminde panelen om att demokrati är ett mind set och en kultur likväl som ett system och inget som man skapar över en natt. Att omfördela makt och resurser ställer solidariteten bland invånare på prov, inte minst under pressade ekonomiska förhållanden som flera av länderna upplever efter år av strider och system som kollapsat. Men viljan till demokrati är stor och energin från de folkliga upproren finns i kvar. I Syrien fortsätter än så länge en lågintensiv kamp mot regimen, men i de stora städerna Damaskus och Aleppo har inga folkliga protester brutit ut ännu. Både Hamdi Hassan och Abir Al- Sahlani var däremot övertygade om att Arabförbundets sanktioner mot Syrien förmodligen blir startskottet för mer internationell inblandning, och att slutet för regimen nu framförallt är en tidsfråga.

FORES seminarium om den politiska utvecklingen i Nordafrika var det andra i raden sedan revolterna startade i våras. En engagerad publik som ställde många frågor visade att intresset för demokratiseringen i Egypten, Tunisien, Libyen och övriga regionen är fortsatt stort. Förhoppningsvis får FORES anledning att bjuda in till seminarium i ämnet snart igen.

Om seminariet