Senaste nytt från FORES

Hur fasar vi ut subventioner för 3 000 miljarder? Frukostseminarium med OECD:s klimatchef.

Mon, 23 Jan 2012 06:29:00 GMT

Se frukostseminariet med OECD:s klimatchef Simon Upton kring hur man kan fasa ut subventionerna av fossila bränslen.

International Energy Agency har beräknat att år 2010 subventionerades fossila bränslen med nästan 3 000 miljarder kronor. Störst är subventionerna i oljeproducerande länder. Men även i Sverige subventioneras fossila bränslen - 23 miljarder kronor 2010 enligt OECD.

2009 beslutade ledarna i G20 att påbörja ett arbete med att på medellång sikt fasa ut dessa subventioner. OECD är drivande i detta arbete som kan innebära kraftigt minskade utsläpp.

Simon Upton är tidigare miljöminister för Nya Zeeland och nu chef för OECD:s klimatenhet. Hör honom berätta om OECD:s arbete med att fasa ut subventionerna för fossila bränslen, om Sveriges subventioner, och om hur subventioner bäst fasas ut i utvecklade länder såväl som utvecklingsländer.

Varför går det bra för Sverige?

Sun, 22 Jan 2012 05:42:17 GMT

Den 30 januari anordnade FORES ett seminarium i samband med lanseringen av Andreas Berghs och Magnus Henreksons nya bok ”Varför går det bra för Sverige?”. En bok som utreder sambandet mellan storleken på offentlig sektor och ekonomisk tillväxt.

Moderator och FORES VD Martin Ådahl inledde seminariet med att ta upp myten att Sveriges ekonomi skulle vara en ”humla som flyger mot alla odds” och menade istället att allt i boken talar för att humlan flyger precis som den ska och att det inte finns något bakomliggande mysterium till varför den lättar från marken.

Magnus Henrekson och Andreas Bergh presenterade bokens huvudpunkter. SVD:s politiska chefredaktör PJ Anders Linder och Folkbladets Widar Andersson kommenterade boken.

Henrekson inledde med att presentera data över Sveriges BNP-tillväxt över ett par decennier, och påpekade att många förväntade sig att Sverige skulle drabbas hårt av finanskrisen, men att Sverige istället har klarat sig bättre än både USA och Euroområdet. Henrekson beskrev att Sverigebilden håller på att förändras, Sverige är numera ”the nordic star” med bland annat en låg statsskuld.

Andreas Bergh presenterade huvudfrågan: ”Givet vad ekonomer tror sig veta om ekonomisk tillväxt är Sveriges relativa framgångar paradoxala eller svårförklarade?”. Bergh menade att svaret är nej. Efter att ha studerat tre olika metoder och kunskaper om tillväxt, har författarna kommit fram till att Sveriges tillväxt inte är någon gåta, utan att den istället är förväntad. Teorin om varför det inte skulle ha gått bra för Sverige säger att höga skatter och en stor offentlig sektor generellt hämmar den ekonomiska tillväxten. Men även här, underströk Andreas, finns en förklaring till den svenska tillväxten. Sveriges skattekvot har sedan 1990-talet minskat med 10 procent, från 56 procentenheter till dagens 46 procent. Enligt forskningen innebär detta en 0,5 till 1 procentenhet högre ekonomisk tillväxt per år om allt annat är lika.

Henrekson avslutade med att framgångarna för den svenska ekonomin är helt i linje med den moderna tillväxtforskningen och att Sverige är ett skolboksexempel. Men det finns utrymme för fler reformer, landet har enligt Henrekson exempelvis fortfarande en stel arbets- och bostadsmarknad. Det kan alltså gå ännu bättre.

Köp boken här

PJ Anders Linder berömde boken och menade att allmänheten inte har delgivits några vettiga förklaringar till Sveriges framgångar, vilket nu Henrekson och Bergh erbjuder. Linder undrade sedan hur väl författarna anser att den svenska staten använder skatteinkomsterna och samt om det finns några transfereringar som kan verka tillväxtfrämjande. Henrekson menade att den offentliga sektorn i allmänhet använt sina resurser ineffektivt, och framhöll som exempel polisen.

Widar Andersson knöt an till författarnas argumentation om att länder med hög tillit kan tillåta sig att ha en stor offentlig sektor utan att det sker på bekostnad av den ekonomiska tillväxten och frågade om Sverige som invandrarland och med stora integrationsproblem är i riskzonen för att utsättas för en försämrad tillit.

Andreas Bergh betonade att finns lite faktisk data på området, men baserat på det data som finns verkar tilliten vara oerhört stabil och att det inte finns något som tyder på att den kommer att minska.

När sedan publiken välkomnades in i debatten ställde Per Borg frågan:

– Om det är så att den totala skattekvoten måste sänkas för att tillväxten i sin tur ska öka, vem ska då stå för kostnaden av välfärden?

Berghs personliga gissning var att Sverige inte kommer att sänka skatterna ytterligare, utan att vi har nått maxpunkten. Trots att alliansen många gånger sagt att dem kommer att låta skatterna sjunka har detta inte skett, uppgav Bergh.

FORES Harald Edquist ställde till sist frågan om vad författarna tror är det största hotet mot den ekonomiska tillväxten i framtiden.

Henreksons uppfattning var att det största hotet är den nuvarande utformningen av arbetsmarknaden. Att de bara är visstidsanställningarna som är liberala:

– När människor har fått en fast anställning biter sig de fast vid den och byter sällan frivilligt till mer expansiva företag. Här behöver välfärdsstaten bidra till att skapa ytterligare trygghet.

God fortsättning och gott nytt år 2012

Thu, 29 Dec 2011 05:07:34 GMT

Tack för ett händelserikt 2011 och välkomna åter 2012. Här följer ett axplock från det gångna året.

Miljö och klimat

Året började med en resa till USA, som utgjorde grunden för en rapport om den amerikanska klimatpolitiken. Där det trots allt finns små små ljusglimtar på delstatsnivå. Vi fortsatte med att lansera den uppmärksammade rapporten ”Ska jag tanka etanol” av semida Silveira. Under året blossade en debatt kring sambandet mellan miljöförstöring och tillväxt upp, som också innehöll kritik mot nationalekonomerna. Vi lät Johan Hassler försvara sig och diskutera mot Johan Rockström. Klimatförhandlingarna fortsatte i Durban. FORES publicerade en studie om hur mindre länder som Sverige kan gå före på miljöområdet. Vi publicerade också rapporten Sveriges utsläppsminskningar, som i all enkelhet redogjorde för inom vilka sektorer Sverige minskat sina utsläpp 1990-2008. De nya utsläppssiffrorna som kom i slutet av året visade att mycket arbete emellertid återstår. Årets sista publikation på miljöområdet kopplade samman två av de mer akuta globala frågorna. Hur kan man hantera skuldkrisen och klimatkrisen samtidigt. Genom att sätta ett pris på koldioxid, såklart.

Migration

Ekonomiska reformer

Durban, torsdagen den 8 december klockan 23:02

Thu, 08 Dec 2011 23:02:00 GMT

Somliga av oss har lyxen att kunna åka tillbaka till hotellet för att sova. För ministrarna/förhandlarna är det osäkert hur mycket sömn det blir de kommande dagarna. Ordföranden Nkoane-Mashabane samlade ministrarna för en Indaba (den informella mötesformen Sydafrika infört) klockan 22 på torsdagskvällen. Under detta möte diskuterar de bland annat om färdplanen för ett nytt avtal. Det har nämligen varit en händelserik dag på området.

Under tiden vi förberedde och genomförde FORES seminarium om ledarskap från mindre stater (mer info kommer vad det lider) blev det klart att EU hade mer och mer stöd för sin färdplan (till och med Kanada säger sig vara med), och under eftermiddagen meddelades att de små östaterna i AOSIS, de fattigaste länderna i LDC, samt Afrika alla stödjer EU:s färdplan. Dessförinnan hade dessutom USA:s särskilde sändebud för klimatfrågor, Todd Stern, förklarat att man inte alls försöker förhala processen, utan istället stödjer EU:s färdplan.

Naturligtvis med ett förbehåll att färdplanen kan leda fram till ett bindande, eller icke-bindande, avtal. Och gällande frågan om tidsramarna för en färdplan framstod det ändå som att USA åtminstone inte har bråttom med att färdplanen ska nå resultat. Stern hänvisade till översynen som enligt Cancunavtalet ska göras 2013-2015, att det innan 2015 också hunnit komma en nya rapport från IPCC och att 2020 är en bit bort, men inte slutmålet, vilket inte heller 2050 är.

Precis som med Kinas uttalande om färdplanen häromdagen kan nog detta uttalande sägas vara baserat på kända ståndpunkter, även om det uttalade stödet för ordet “roadmap” var ovanligt. Klart är att USA nu är rädda att få skulden för ett eventuellt misslyckande, och vill framstå som konstruktiva. Det gör i sin tur att det blir ytterligare något svårare för USA att sänka färdplanen.

Men det kanske mest intressanta med utvecklingen under dagen är att EU nu fått med sig flera fattiga länder på sin plan. Gesten av välvilja mot de afrikanska länderna med flera att arbeta för en förlängning av Kyotoprotokollet har givit resultat och det är ingen vågad gissning att det råder viss verksamhet i den kinesiska delegationen för att hantera denna utveckling.

När EU och de allra mest utsatta och fattiga slagit sig ihop kan inte Kina anföra att de står på de svagas sida om de vill sänka färdplanen. Då står de inför valet att antingen skriva på den, eller att inte göra det och då göra tydligt att man inte längre står på de fattiga och utsattas sida. Dessutom skulle det innebära ett bakslag för den PR-kampanj som bedrivits under mötet här i Durban och innan.

Är Kina med, blir det naturligtvis än svårare för USA att ensamt säga nej till färdplanen.

Men, än ska inga hej ropas. Är det så att USA och Kina (kanske också Indien och Ryssland) verkligen vill stoppa färdplanen kommer de hitta ett sätt att göra det. En cynisk tanke är att USA och Kina ömsesidigt kan se till att färdplanen blir omöjlig för dem att skriva på. Då kommer de båda kunna skylla på varandra och ingen blir ensam syndabock.

Dessutom, fortfarande återstår att se hur EU och/eller övriga länder som nu stödjer färdplanen reagerar när diskussionerna om årtal och juridisk status intensifieras. Vilka kompromisser är man beredda att göra för att få med USA och Kina, och vilka kompromisser är de beredda att göra för att slippa bli syndabockar?

Nattens diskussioner blir spännande och möjligen, möjligen finns det inom 36 timmar eller så en färdplan för ett avtal som faktiskt innehåller åtaganden om minskade utsläpp för samtliga stora utsläppsländer.

Etableringsreformens positiva exempel - ny rapport från FORES

Wed, 07 Dec 2011 23:30:47 GMT

Den 1 december 2010 infördes den sk etableringsreformen, som bland annat innebar att ansvaret för nyanländas etablering förflyttades från de enskilda kommunerna till Arbetsförmedlingen.

I en ny rapport, ”Lyckad etablering av en ny reform”, fokuserar vi på tre kommuner där man så långt har haft positiva erfarenheter från införandet av den nya reformen: Värnamo, Solna och Borlänge. Värnamo har tidigare visat upp positiva resultat från sitt arbete med nyanländas etablering, storstadskommunen Solna har haft ett framgångsrikt arbete med arbetsförberedande insatser och Borlänge är en av de kommuner som tidigare har påträffat svårigheter, men som nu med den nya reformen verkar lyckats bättre.

- I alla tre kommunerna ser vi att man har lyckats etablera en bra kontakt mellan Arbetsförmedlingen och kommunen, vilket har underlättat arbetet med att införa reformen. Man har lyckats hitta lokala lösningar som förhoppningsvis skapar bra förutsättningar för de nyanlända att snabbt komma in på arbetsmarknaden, säger rapportens författare Liyen Chin.

Rapporten lyfter särskilt fram tre åtgärdsområden i det framtida arbetet med reformen, på nationell och lokal nivå:

Flexibilitet - dagens etableringsreform upplevs i många fall som ganska stelbent, vilket hindrar möjligheten till ett lokalt anpassat integrationsarbete.
Effektivare kommunikation - i synnerhet mellan Arbetsförmedlingen och kommunen. En konkret åtgärd för att underlätta samarbete dem emellan är en samlokalisering av Arbetsförmedlingens och kommunens (integrationsenhets-)lokaler i de fall de inte redan är det.
Följa upp lotsarna - med dagens system är det svårt för nyanlända att bedöma kvaliteten hos lotsarnas tjänster och lotsarna upplever stora skillnader sinsemellan i kontakten med kommunen. Lotsarnas arbete, som tilldelas en viktig roll i den nya etableringsreformen, borde därför kontinuerligt följas upp och justeras.

Onsdagen den 7 december 07:06

Wed, 07 Dec 2011 01:10:09 GMT

Flera av de stora länderna har lärt av tidigare erfarenheter och försöker här i Durban att undvika att få skulden om det inte skulle göras några framsteg under klimattoppmötet. Och det framstår som fullt möjligt att det inte blir några framsteg att tala om.

Indien har under de två senaste dagarna framstått som det land som främst argumenterar mot det europeiska förslaget om en färdplan fram mot ett nytt bindande avtal som involverar alla stora ekonomier, bland annat vid en presskonferens igår tillsammans med sina kollegor Kina, Brasilien och Sydafrika från BASIC-gruppen, där BASIC också bedyrade sin enighet. Indien förklarade där att BASIC-länder “are not major polluters, but emerging economies”.

Dagen efter Kinas uttalande till pressen om bindande avtal framstår det som ett upprepande av tidigare känd position, men sättet det gjordes på kan möjligen ses som ett tecken på välvilja från Kina. Eller som ett sätt att undvika att bli den skylls på om det inte blir någon färdplan för framtida beslut.

Och det är långt ifrån säkert att det blir en sådan. USA har förmodligen svårt att acceptera en överenskommelse som säger att man ett visst år ska komma överens om ett bindande avtal. Särskilt med tanke på att Obama går in i en presidentvalskampanj där han inte vill behöva försvara något sådant.

EU jobbar vidare med att få stöd för sin färdplan. Connie Heedegaard var vid gårdagens öppnande av högnivåsegmentet tydlig med att det är ett avtal med samtliga stora ekonomier som är framtiden. Kyotoprotokollet är en väg dit.

Kyotoprotokollet kan fortfarande få någon form av förlängning, men det finns inte tid att ratificera det och därmed göra det lagligt bindande fram till 1 Januari 2013. Däremot finns möjligheten att med någon form av deklaration eller beslut göra en tillfällig förlängning av det protokoll som utvecklingsländerna lägger stor kraft på att förlänga, men som USA, Kanada, Ryssland och Japan helt negligerar och som inte innebär utsläppsminskningar för vare sig Kina eller Indien.

Med tre dagar kvar av konferensen är det osäkert om det blir vare sig en färdplan eller en andra Kyotoperiod. Möjligen vaga överenskommelser om båda. Oavsett har alla länder insett att det inte gynnar dem att få skulden för uteblivna framgångar och det ordnas många presskonferenser och briefingar där länderna förklarar att just det här landet minsann är konstruktiva och gör sitt allra yttersta för att nå framgång.

Just nu ligger nog USA bäst till för att bli Durbans syndabock.

Bildlicens

COP17 i Durban

Mon, 05 Dec 2011 00:14:08 GMT

Bildlicens

Vi bevakar FN:s klimatmöte, COP17, i Durban den 4-9 december. Martin Ådahl och Daniel Engström Stenson finns på plats för att följa förhandlingarna, bevaka intressanta sidoevents och lyssna hur snacket går i korridorerna. När får världen se ett nytt klimatavtal?

På den här sidan lägger vi ut dagliga rapporter och annat som kan vara relevant för den vetgirige.

Efter Durban
2011-12-13

De sista 48 timmarna av klimatförhandlingarna blev för många av oss observatörer en lång väntan för att försöka förstå vad som hände i slutna rum. För förhandlarna blev det istället timmar av diskussioner, textläsning och nya diskussioner. Samt nog en och annan frustrerad tanke ägnad det sydafrikanska ordförandeskapet som sent lade fram texter, vilket innebar att förhandlingarna pågick ungefär 24 timmar längre än vad som var planerat.

Durban, torsdagen den 8 december klockan 23:02
2011-12-08

Somliga av oss har lyxen att kunna åka tillbaka till hotellet för att sova. För ministrarna/förhandlarna är det osäkert hur mycket sömn det blir de kommande dagarna. Ordföranden Nkoane-Mashabane samlade ministrarna för en Indaba (den informella mötesformen Sydafrika infört) klockan 22 på torsdagskvällen. Under detta möte diskuterar de bland annat om färdplanen för ett nytt avtal. Det har nämligen varit en händelserik dag på området.

Durban, torsdag morgon 09:08
2011-12-08

Rapporterar från ett Durban där det är uppenbart att många frågor hänger i luften och där man nu under torsdagen kommer arbeta intensivt, men kanske också samla kraft inför en urladdning imorgon fredag. Det är då alla de stora frågorna ska lösas, på ett eller annat sätt (i vissa frågor är en lösning att skjuta dem på framtiden).

De tre frågorna som får mest uppmärksamhet är om Kyotoprotokollets framtid, vad som ska hända efter Kyotoprotokollet (EU föreslår en färdplan), samt den gröna klimatfonden.

Onsdag den 7 december kl 20:36
2011-12-07

För någon som ständigt tjatar om ett pris på koldioxid är det chockerande att se siffrorna från OECD och IEA som visar på att 2010 subventionerades fossila bränslen runtom i världen till ett värde motsvarande 409 miljarder dollar. Utsläpp som kostar pengar i form av förstörd miljö kostar också staten i pengar i form av uteblivna intäkter. Att ta bort subventionerna på fossila bränslen är ett konkret exempel på hur man kan minska utsläppen.

Supermiljöbloggen intervjuar Daniel- vill ha tak på utsläppen
2011-12-07

Supermiljöbloggen rapporterar varje dag nere från klimattoppmötet i Durban. Här en intervju med tankesmedjan Fores miljöchef Daniel Engström Stenson.

Onsdagen den 7 december 07:06
2011-12-07

Flera av de stora länderna har lärt av tidigare erfarenheter och försöker här i Durban att undvika att få skulden om det inte skulle göras några framsteg under klimattoppmötet. Och det framstår som fullt möjligt att det inte blir några framsteg att tala om.

Tisdagen den 6 december 08:50
2011-12-06

Som skrevs i föregående inlägg är nu merparten av förhandlingarna stängda för oss observatörer. Visserligen innebär det att det blir svårare att få information om vad som händer i de olika arbetsgrupperna och vi blir beroende av vad som sägs på presskonferenser. Men samtidigt ger det förhoppningsvis förhandlarna möjlighet till konstruktiva diskussioner utan att behöva spela för galleriet/hemmaopinionen.

Måndagen den 5 december 14:00
2011-12-05

Äntligen på plats i Durban. Det är som bekant ett antal mil mellan Bellmansgatan och ICC där förhandlingarna i Durban äger rum. Som vanligt är det en uppsjö av olika förhandlingsgrupper som diskuterar ännu fler texter och att ge en fullständig överblick är naturligtvis svårt.

FORES i Durban under COP-17 - ordnar seminarium med bl.a. Lena Ek och Thomas Sterner
2011-12-05

Tankesmedjan FORES finns på plats i Durban under den sista så kallade högnivåveckan av FN:s klimatkonferens, COP 17. Torsdagen den 8 december ordnar man tillsammans med Environment for Development initiative också ett seminarium om hur mindre länder som Sverige kan påverka andra länder att minska sina utsläpp.

Carbon Taxes to Solve the Sovereign Debt Crisis (FORES Policy Brief)
2011-12-05

As many governments face the challenge of implementing necessary fiscal consolidation while avoiding slowing down the recovery, carbon pricing is an attractive alternative. It could finance substantial parts of the fiscal consolidation with fewer distortions than most other forms of taxation, while the tax burden is shared with fossil fuel producers. Reductions in debt and in carbon emissions (and carbon tax revenues) may move in parallel.

The Swedish Example - The reduction in greenhouse gas emissions
2011-12-05

Sweden is often mentioned as a prime example of how to proceed with reductions of greenhouse gas emissions while maintaining growth. This indeed is a heartening example to policy makers in other nations who despair about the possibility of acting forcefully climate change without handicapping the economy.

En guide till Durbanmötet
2011-11-23

“En guide till Durbanmötet” ger en överblick av COP17- konferensen i Durban i Sydafrika. Vilken omfattning har mötet? Vilka frågor ska avhandlas? Vilka är konferensens nyckelpersoner? Vad har hänt sedan Cancun? Vilka resultat kan världen förvänta sig?

Efter diktaturernas fall- har folket makten?

Thu, 24 Nov 2011 01:43:23 GMT

Nästan ett år efter att Ben Ali och Hosni Mubarak tvingades lämna ifrån sig makten har det tunisiska folket röstat och i Egypten påbörjas parlamentsvalet den 28 november. I Libyen har Khadaffi försvunnit och Nationella Övergångsrådet styr landet.

Med anledning av årets omvälvande utveckling i Nordafrika bjöd FORES in till frukostsamtal med Abir Al-Sahlani (c) riksdagsledamot och Hamdi Hassan, Senior Policy Advisor IDEA. Abir Al-Sahlani observerade det tunisiska valet på plats och Hamdi Hassan har tillbringat de senaste månaderna i Egypten och Libyen.  Martin Ådahl, VD FORES modererade ett samtal om likheter och skillnader mellan ländernas väg mot demokrati, förutsättningarna för demokratisering och vilken typ av länder vi kan förvänta oss växer fram ur folkens krav på demokrati efter år av förtryck.

Hamdi Hassans intryck från sina dagar i Egypten var övervägande positiva. Hur valet genomförs är såklart viktigt för såväl valresultatets trovärdighet som den fortsatta utvecklingen. Utgången i Kairo blir troligen tongivande för resten av landet, fungerar valstrukturen i denna jättestad med 7,5 miljoner fattiga, fungerar den troligtvis även i resten av landet. Kraften i den egyptiska ungdomsrörelsen som har Tahrirtorget i Kairo som sitt nav är inspirerande stark, sade han, och den kommer inte tillåta militären ta makten. Hamdi Hassan betonade dock att en nackdel med rörelsen är att den saknar alla former av politiska plattformar, få av ungdomarna tros lägga sina röster på något av de många partier som ställer upp i valet. Militären är en viktig och ständigt närvarande faktor för Egyptens framtid. I nuläget kontrollerar militären ca 40% av landets ekonomi och är mycket kritiska till islamistiska krafter som Muslimska Brödraskapet. Hamdi Hassan betonade att militärens närvaro är ett faktum och att man måste ställa in sig på en Turkietliknande situation, där militären är en passiv men beredd politisk kraft, under de närmsta tiotal åren eller så.

Abir Al- Sahlani berättade hur hon åkt till Tunisien för att observera valet med något skräckblandad förtjusning. Alla visste att valet var viktigt och skulle komma att bli tongivande för övriga valprocesser i grannländerna. Det största problemet var den bristande infrastrukturen för att genomföra demokratiska val- lokaler, personal, erfarenhet och vana väljare saknas av förklarliga skäl i ett land som levt under diktatur. Trots detta lyckades man i Tunisien genomföra val, utbildningsministeriet bidrog med valpersonal i form av utbildade lärare, skolor omvandlades till vallokaler och Abir Al- Sahlanis intryck var att alla gjorde sitt yttersta för att valet skulle gå rätt till.

I väst pratas inte sällan om de islamistiska partier som vinner folkligt stöd och politisk representation. Abir Al-Sahlani förklarade att hon inte alls var förvånad över det breda stödet eftersom de islamistiska krafterna förtryckts under de tidigare regimerna och alltså representerar en tydlig motbild mot det förgångna. Vidare är det viktigt att behandla islamistiska partier som vilka andra partier som helst - även de måste tillåtas få makten och prova på att regera om de får folkets mandat att göra så. Att sända dubbla budskap i det sköra läge som nu råder, vore förödande för framtiden. Hamdi Hassan var lite mer skeptisk och menade att många mer extrema islamistiska partier har en uppenbarelsetolkning av Koranen och menar att alla svar går att finna i sharia. En sådan uppfattning är till skillnad från mer liberala islamister svårförenliga med demokrati och mänskliga rättigheter.

Sammantaget målade panelen upp en försiktigt optimistisk bild av utvecklingen i Nordafrika. Att vägen mot stabil demokrati är mödosam råder det inga tvivel om, men den är absolut inom räckhåll. Först och främst påminde panelen om att demokrati är ett mind set och en kultur likväl som ett system och inget som man skapar över en natt. Att omfördela makt och resurser ställer solidariteten bland invånare på prov, inte minst under pressade ekonomiska förhållanden som flera av länderna upplever efter år av strider och system som kollapsat. Men viljan till demokrati är stor och energin från de folkliga upproren finns i kvar. I Syrien fortsätter än så länge en lågintensiv kamp mot regimen, men i de stora städerna Damaskus och Aleppo har inga folkliga protester brutit ut ännu. Både Hamdi Hassan och Abir Al- Sahlani var däremot övertygade om att Arabförbundets sanktioner mot Syrien förmodligen blir startskottet för mer internationell inblandning, och att slutet för regimen nu framförallt är en tidsfråga.

FORES seminarium om den politiska utvecklingen i Nordafrika var det andra i raden sedan revolterna startade i våras. En engagerad publik som ställde många frågor visade att intresset för demokratiseringen i Egypten, Tunisien, Libyen och övriga regionen är fortsatt stort. Förhoppningsvis får FORES anledning att bjuda in till seminarium i ämnet snart igen.

Efter diktaturernas fall- har folket makten?

Thu, 24 Nov 2011 01:43:23 GMT

"Ingen Big Bang, men förhoppningsvis verkstad"

Mon, 14 Nov 2011 02:52:42 GMT

Den 23 november bjöd FORES in till panelsamtal där rubriken löd ”Vad sker i Durban – slutet på något gammalt, början på något nytt eller ingenting?”. panelen bestod av Miljöminister Lena Ek (c), Svante Alexsson, Generalsekreterare på Naturskyddsföreningen samt Joakim Sonnegård, Kanslichef på Finanspolitiska rådet, tidigare Kanslichef på Expertgruppen för miljöstudier. Samtalet leddes av Fores chef Martin Ådahl.

Kvällen inleddes med att Miljöminister Lena Ek gav en 15 minuter presentation över hur klimatförhandlingarna fungerar samt vilka förhoppningar hon har på mötet i Durban som inleds i början av december. Lena Ek trodde inte, som hon uttryckte det, på en ”Big bang” i Durban, det blir alltså inget bindande avtal med alla stora utsläpparna. Men hon trodde däremot på en spännande verkstad där arbetet i olika arbetsgrupper ger resultat. De svenska prioriteringarna inför Durban var enligt Lena Ek att: - Arbeta för ett bindande ramverk - Att ramverket ska innehålla tillräckliga utsläppsminskningar för att hålla den globala temperaturökningen så långt under 2 grader som möjligt. - Stärka förtroendet mellan de olika parterna inför framtida förhandlingar.

Lena Ek avslutade presentationen med att säga att läget känns tufft, men att det ändå finns vissa ljusglimtar. Bland annat att Kina börjar inse vikten av att arbeta aktivt med klimatförändringarna.

Därefter övergick kvällen till en paneldiskussion där de två kommentatorerna tycktes ha vitt skilda åsikter både gällande de viktigaste frågorna samt hur man bör gå vidare. Joakim Sonnegård ville gärna se att vi lämnade Kyotoprotokollet bakom oss, och istället bör man fokusera på utsläpp av kortlivade partiklar med stor klimatpåverkan. Han var därför nöjd med att det var en prioriterad fråga för Sverige, utanför FN-processen. Svante Axelsson ansåg att Kyotoprotokollet måste få fortleva, utan grunderna i den överenskommelsen försvinner bland annat ramverket för handeln med utsläppsrätter. Svante Axelsson ville istället se en större diskussion gällande bördefrågan om vem som ska ta ansvaret.

Även Lena Ek var tydlig med att hon önskade en förlängning av Kyotoprotokollet, men poängterade att man inte fick glömma diskussioner i andra arbetsgruppen om ett avtal som involverar samtliga de stora utsläpparna.

Därefter funderade Joakim på möjligheterna att förhandlingarna möjligtvis borde lösas utanför FN-systemets ramar, han ansåg helt enkelt att det finns allt för många länder inom FN, och alla dessa kommer aldrig tyvärr kunna komma överens. Lena Ek var inte lika övertygad om denna idé. Hon menade att FN är oerhört viktigt och framhöll att principen med ett land, en röst var mycket viktigt ur en demokratisk synvinkel.

Den avslutande halvtimmen veks åt frågor från den stora publiken som ville ha svar på allt från subventioner av fossila utsläpp, Kolsänkor samt Arktis.

Reglering eller diskriminering - vad hindrar etablering?

Wed, 02 Nov 2011 07:53:08 GMT

Invandrare har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Vilka är de stora hindren; stelbent arbetsrätt och lönebildning eller etnisk diskriminering? Frågan är högaktuell sedan finansministern under krisen kallat till samtal med arbetsmarknadens parter.

FORES lanserade den 8 november en ny studie, ”Diskriminering eller reglering – vad hindrar etablering?”, med bidrag av två av Sveriges främsta forskare på området: Per Skedinger (Institutet för Näringslivsforskning) och Magnus Carlsson (Linnéuniversitetet). Studien innehåller både nya forskningsrön och goda exempel.

Förutom Per Skedingers och Magnus Carlssons deltagande vid seminariediskussionerna kommenterade även integrationsminister Erik Ullenhag tillsammans med Irene Wennemo, huvudsekreterare för socialförsäkringsutredningen och tidigare chef för LO:s arbetslivsenhet. Moderator var Martin Ådahl, chef vid FORES.

Seminariet startade med att Skedinger och Carlsson fick presentera resultaten från sina studier. Skedinger diskuterade bland annat hur ett starkt anställningsskydd som gör det dyrare att anställa och säga upp arbetare kan leda till att rekryterarna blir mer kräsna i sin anställning. Ett annat resultat är en växande grupp inom visstidsanställningar. Skedinger fortsätter med att kommentera hur lägre minimilöner kan minska trösklarna för anställning. Forskningen om bemanningsföretagen visar också att de diskriminerar i betydligt mindre grad.

Carlssons forskning kretsar kring diskriminering där undersökningen gjordes med hjälp av fältexperiment. Påhittade jobbansökningar som är kvalitativt identiska, där det enda som skiljdes åt var namnen, skickades ut för att se kallelsefrekvensen mellan inrikes respektive utrikes födda. Resultaten visade att 29% av de sökande med svensk bakgrund blev kallade till intervju medan enbart 20% av de utlandsfödda blev kallade. Carlssons studie kom även fram till att manliga rekryterare diskriminerar i högre grad än kvinnliga rekryterare samt att bemanningsföretagen, som även Skedinger nämnde, diskriminerar i mindre grad.

Integrationsministern Ullenhags kommentarer på dessa studier var att reglering och diskriminering spelar roll men att det även finns andra faktorer som man måste ta hänsyn till.

Enligt Ullenhag har Sverige länge haft ett bemötande av nyanlända där de har blivit mer omhändertagna och betraktade som svaga istället för som en resurs. Utrikes födda kvinnor är även en grupp som man borde fokusera mer på då sysselsättningsgapet mellan dem och inrikes födda kvinnor är betydligt större än för männen. Den andra punkten som lyfts fram är att långa handläggningstider Sverige ger de nyanlända en dålig start på sin vistelse i Sverige. Den tredje punkten är att Sverige fortfarande är i behov av arbetskraftinvandring. I en globaliserad värld borde Sverige se invandrarna som en resurs; globalisering och etablering i Sverige hänger ihop.

Wennemo ifrågasatte om arbetsrätten i Sverige verkligen är för hård. Innan lagar ska göras om så är det viktigt att man hittar starka bevis till vad det egentligen är som påverkar resultaten. Wennemo fortsatte med att förklara anledningen till varför minimilönerna i Sverige är så höga. Det har erfarenhetsmässigt visat sig att om en sänkning av minimilönerna görs så påverkar det negativt hela kollektivets löner. Ett förslag vore därför att ta fram någon sorts ingångslön som den typen lärlingar får med en plan för en stegvist växande inkomst.

Wennemo påpekade även att diskriminering inte alltid är dåligt för företagen. Genom diskriminering kan de minimera riskerna. Det är inte alla som förstår sig på de kulturella koderna som finns kring en arbetsplats. Detta syns särskilt bland de unga som går på aktivitetsersättning; de har inte den rätta utbildningen och har ingen erfarenhet av de kulturella koderna.

100 dagar efter Utøya - hur har Sverige förändrats? Referat

Fri, 28 Oct 2011 01:04:03 GMT

Den 22 juli i år drabbades vårt grannland Norge av det mest fruktansvärda terrordåd som ägt rum på nordisk mark i modern tid. Förtida fördömanden som riktades mot muslimska miljöer byttes snabbt ut mot självrannsakan och många frågetecken, även i Sverige. Främlingsfientliga rörelser verkade först slagna till marken men återhämtade sig under de månader som följde. 100 dagar efter Utøya ställde vi frågan – hur har Sverige förändrats?

Onsdagen den 2 november bjöd FORES in till ett seminarie om Sverige efter 22 juli 2011. Hur har det politiska landskapet ändrats efter attackerna? Har media påverkats på längre sikt av det som hänt? Ser hotbilden mot Sverige ut precis som innan? Paneldiskussion fördes med följande personer:

Mona Sahlin, fd socialdemokratisk partiordförande och vice statsminister, ledamot i antirasistiska Stiftelsen Expos styrelse.

Magnus Norell, forskare på Försvarets forskningsinstitut, gästforskare vid The Washington Instistute for Near East Policy.

Lisa Bjurwald, journalist och fd ledarskribent vid DN och SvD, författare av boken Europas Skam - Rasister på frammarsch.

Petter Hojem, ansvarig koordinator för FORES migrationsprogram.

Moderator är Martin Ådahl, chef FORES.

Media
Med en snabbt stigande grad av granskning och mediapådrag efter terrordåden i Utøya stärktes de högerextremas band till varandra. Det resulterade även i ett enklare sätt att rekrytera nya medlemmar. Något som Lisa Bjurwald även kommenterade var att graden av nätaktivism egentligen inte behöver säga så mycket om den riktiga fysiska aktivismen. Det saknas en insikt i hur folk engagerar sig på nätet.

Ordens betydelse lyftes även fram, att man inte bara ska se till handling men även ordval som islamisering och massinvandring. Mona Sahlin ansåg dessutom att man borde referera till terrorattacken med vad det egentligen var och inte bara namnge det som ‘händelsen’. Både Petter Hojem och Mona Sahlin kommenterade kring hur folk lätt drar förhastade slutsatser, särskilt om dådet utförs av någon med utländsk bakgrund. De förhastade slutsatser folk gör kan då leda till en dålig säkerhetsförberedning.

Säkerhet
Hotbilden i Sverige anses av Magnus Norell vara den samma som före terrrordåden i Utøya. Att beredskapen i Norge har varit så hårt kritiserat däremot kan få en viss effekt här i Sverige. Petter Hojem har dock observerat ett högre säkerhetspådrag bland de norska politikerna och säkerhetsspärrar vid de norska departementen.

Något annat Magnus Norell lyfte fram var att Anders Breivik var en så kallad ‘lonewolf’ och liknade hans aktion till en lika oförutsägbar händelse som en naturkatastrof. Petter Hojem kommenterade då att trots Anders Breivik agerade ensam så hade han ett kontaktnät på nätet med folk som delade hans åsikter.

Politik
Rent politiskt här i Sverige så har Sverigedemokraterna inte påverkats så mycket av terrordåden. Mona Sahlin uttryckte sin saknad i fokus att attacken var riktad mot den norska socialdemokratin. Den svenska och norska socialdemokratin har alltid varit ganska lika och har starka band till varandra. Utöya har därmed även en stark betydelse för de svenska socialdemokraterna. Det positiva är att ungdomarna inte har avskräckts av terrordåden och det politiska engagemanget är lika stort som innan. Mer diskussion kring de främlingsfientliga ideologierna och högerextremism efterlyses bland de politiska partierna.

Lisa Bjurwald observerade också hur lätt samhället glömmer tidigare terrorattacker som har bragt människor livet. Attacken i Norge får inte gå samma öde till mötes. Det är dags att ta tag i debatten kring främlingsfientlighet, undvika otydliga termer och lyfta fram ämnet, inte bara bland politiker men även på den lokala nivån.

Bär nationalekonomerna och tillväxten skulden för klimatförändringarna?

Mon, 17 Oct 2011 06:01:57 GMT

Den 25 oktober samlade FORES till seminarium under rubriken ”Bär nationalekonomerna och tillväxten skulden för klimatförändringarna?”. Under ledning av Martin Ådahl (FORES) diskuterade Johan Rockström (Professor i naturresurshållning, Chef för Stockholm Environment Institute, Författare till boken “Den stora förnekelsen”) och John Hassler (Professor vid IIES Institute for International Economic Studies, Stockholms Universitet) diskuterades nationalekonomins bidrag eller skuld till klimatförändringarna, tillväxtkritik och miljöpolitikens framtidsutmaningar.

De två paneldeltagarna var visserligen eniga om att resursförbrukningen som följt på de senaste århundradenas tillväxt inte är hållbar i längden, men åsikterna gick isär om nationalekonomins betydelse för en effektiv omställning till en hållbar ekonomi.

Johan Rockström inledde med att kritisera traditionella nationalekonomiska tillväxtmodeller för att inte nog ta hänsyn till miljöförstöring och ändliga resurser. Antagandet om obegränsade resurser är enligt Rockström nationalekonomins främsta svaghet eftersom den inte värderar negativa miljökonsekvenser på rätt sätt, och därmed inte förmår leverera de lösningar som behövs. Hela begreppet ”externalitet” (ung: konsekvens av ekonomisk transaktion som drabbar tredje part) skapar en illusion av begränsad påverkan, och döljer det faktum att miljöförstöring drabbar oss alla förr eller senare. Det Rockström och Wijkman kallar ”tillväxtens dilemma”- det faktum att traditionell tillväxt behövs för att generera kapital för omställningen till en hållbar och ”grön” tillväxt- kräver nya tankebanor och andra instrument än de som nationalekonomin kunnat presentera hittills.

John Hassler erkände att nationalekonomin sent intresserat sig för klimatförändringar, och att det var skäl till självkritik. Men tvärtemot Rockström, hävdade Hassler att nationalekonomin visst förmår leverera lösningar, men att svårigheten ligger på ett annat plan - åtgärder för att rädda miljön är helt enkelt för politiskt känsliga att genomföra. Enligt Hassler ligger utmaningen inte i att uppfinna nya ekonomiska modeller, utan snarare att omsätta effektiva styrinstrument för en grönare tillväxt i praktiken. Han betonade också vikten av att prissätta olika ekosystemtjänster, för att kunna skapa styrmedel för att komma åt problemen. Skatt på koldioxidutsläpp är enligt Hassler ett konkret exempel på åtgärder där nuvarande ekonomiska modell räknar in även miljökostnader. Ett högt pris på koldioxid kan förväntas få ner utsläppen, troligen utan att påverka tillväxten nämnvärt. Hassler avslutade med att påpeka att vikten av att diskutera vilken politik som skapar incitament för en grön tillväxt snarare än att dividera om enskilda begrepp och ordval.

Över 70 besökare bidrog till en intressant och livlig frågestund innan kvällen avslutades med mingel.

FORES söker praktikanter

Sun, 16 Oct 2011 14:00:00 GMT

FORES söker praktikanter inom samhällsvetenskap/ nationalekonomi/ migration som vill praktisera i en spännande miljö med nära samarbete med ledande beslutsfattare och forskare. Vi söker personer som studerar inom miljövetenskap, statsvetenskap, ekonomi, internationella relationer eller angränsade ämnen. Vi lägger särskild vikt vid att sökanden har god skriftlig förmåga.

Omfattning
Heltid under våren 2012.

Arbetsbeskrivning
Praktikantens roll är framförallt att fungera som stöd för FORES medarbetare inom våra olika program: Miljö/klimat, Migration/integration samt Entreprenörskap/arbetsmarknad. Arbetsuppgifterna är mycket omväxlande, men utgörs till stor del av praktiska uppgifter såsom att boka möten och seminarier, kontakta nyckelpersoner, boka resor och göra utskick. Förutom rollen som support på kontoret har praktikanten en traineeroll och får då även mer avancerade uppgifter som forskningsassistent i skapandet av våra forskningsstudier.

Personbeskrivning
Vi söker personer med god kunskapsnivå och intresse för politik och aktuell samhällsdebatt som samtidigt är välorganiserade och energiska. Du skall kunna skriva god svenska och även behärska engelska i tal och skrift. Dessutom ser vi gärna att praktikanterna delar FORES miljöorienterade och liberala värderingar.

Praktiken på FORES är oavlönad.

Skicka din ansökan elektroniskt till anna.halla@fores.se före 20 november.

Sverige behöver gå före - FORES Studie 2011:3

Fri, 07 Oct 2011 00:58:34 GMT

Onsdagen den 7 oktober bjöd FORES in till ett seminarium för att diskutera studien “Moving Ahead”, skriven av nationalekonomen Johan Gars.

Medverkande gjorde Johan Gars, Institute for International Economic Studies vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien “Moving Ahead”, Björn Carlén, VTI och tidigare vid Expertgruppen för miljöstudier Martina Krüger, Greenpeace Sverige samt Åsa Westlund (S), Europaparlamentariker och ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedel

Som grund för studien ligger det faktum att Sverige endast ansvarar för 0,2 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Med detta i åtanke betonade Johan Gars i sin inledande presentationen främst tre vägar för att ett litet land som Sverige ska på en optimal väg att kunna vara med och påverka i miljöfrågan. Detta genom att gå före och de globala utsläppen i någon betydande omfattning.

Genom föredömets makt visa att det är möjligt, sänka kostnaden för andra länder samt också genom internationella förhandlingar. Det är av vikt att förstå Sveriges begränsade roll och handlingsutrymme globalt då endast 0,2 % av alla utsläpp i världen härrör härifrån. . Sänka kostnaden för att minska utsläppen (genom exempelvis teknikutveckling) samt genom Genom de internationella förhandlingarna

För att utifrån dessa tre grundpåståenden vidare undersöka hur mindre länder som Sverige bästa kan påverka andra länder att minska sina utsläpp har Johan Gars tittat närmare på forskningen inom tre områden:

Koldioxidläckage, där det finns en risk för så kallat koldioxidläckage, att produktion och därmed utsläpp flyttar utomlands som ett resultat av klimatreglering, men den överskattas ofta. Därtill visar studien på att den del av ekonomin som berörs ofta är liten, i exempelvis Storbritanniens fall berörs endast 1 procent.
Teknologi, som har en stor betydelse på fortsatta utsläppsminskningar, exempelvis för att kunna realisera energieffektiviseringspotentialen på 10-15 procent. Studien framhåller också vikten av att forskningscentra där man drar nytta av landets särskilda expertis (exempelvis Japan och solceller).
Ledarskap i förhandlingar där även mindre länder med hög trovärdighet kan påverka utfallen av de internationella förhandlingarna. Sveriges trovärdighet härrör bland annat från att man minskat sina utsläpp. Att finansiera utsläppsminskningar i andra länder kan ha en negativ effekt på trovärdigheten.

I en kommentar till studien ansåg Björn Carlén, som bland annat arbetat för Expertgruppen för miljöstudien, att problemformuleringen var relevant, men att vissa påståenden om vem ska gå före och hur det ska göras, var vaga. Han menade också att risken för koldioxidläckage kraftigt underskattats. Dessutom så poängterade han att gapet i förtroende mellan u-länder och i-länder underskattats, och han hade därför liten tilltro till att förhandlingarna i närtid skulle leda framåt.

Martina Krüger hävdade att det finns en dominerande uppfattning att det endast är de stora länderna som har betydelse för klimatfrågan, en bild som cementerades under klimatmöte i Köpenhamn. I det perspektivet är studien ett bra tillskott, då den visar på att det finns en roll att spela även för ambitiösa mindre länder. Hon framhöll också att även utifrån ett ekonomiskt perspektiv, utan ambitionen att vilja påverka andra, är det lönsamt att agera snarast, eftersom det med tiden kommer bli allt dyrare att hantera de problem som uppstår.

Åsa Westlund (S) framförde att Sverige både ur ett europeiskt och internationellt perspektiv traditionellt setts som ett föredöme, siffrorna visade på att utsläppen minskat utan synbar negativt effekt på ekonomin, men att det kanske var på väg att skifta. Hon konstaterade besviket att man ej kunnat komma överens om att öka minskningsmålen från 20 till 30 %.

Frågan huruvida det är möjligt att agera föredöme när man köper utsläppsminskningar utomlands var en fråga som engagerade panel och åhörare. Björn Carlén ansåg att nuvarande CDM-system borde skrotas, eftersom det inte hade bidragit till några egentliga klimatförbättringar. Enligt Johan Gars studie kan det också ha en negativ effekt på ett lands trovärdighet och därmed påverkansmöjlighet att inte främst visa på att det går att minska utsläppen på hemmaplan. Även Åsa Westlund och Martin Krüger var skeptiska till att använda sig av CDM som en del av sin klimatstrategi.

På frågan från en av åhörarna ansåg Johan Gars att det inte var något problem om flera länder alla strävade efter att vara föredömen, snarare tvärtom. Det kan enlig Gars ge positiva skaleffekter på teknikutvecklingen om flera samtidigt utvecklar ny teknik.

Se Johan Gars presentation:

Presentation moving ahead

View more presentations from tankesmedjanfores.

FORES på Bok & Bibliotek 2011

Thu, 22 Sep 2011 09:00:00 GMT

FORES fanns som vanligt på plats på Bok & biblioteksmässan i Göteborg 22-25 september. Tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan arrangerade FORES två seminarier och passade på att dela ut såväl “Lyckad Invandring” som “Företagarnas flykt – somalisk flyttning till England”.

Daniel Engström Stenson presenterar Eric Schüldt och Jonas Andersson, som diskuterar sin bok Framtiden, nyutkommen på bokförlaget Ivrig.

Daniel Engström Stenson agerar moderator i samtal med Pehr Wissén och Gunnar Örn under temat Vad behöver jag veta om ekonomi? Diskussionen kretsade kring finanskrisen och dagens ekonomiska situation för inte minst Grekland. Böckerna Finanskrisen förklarad av Pehr Wissén och Nationalekonomi för nyfikna av Gunnar Örn såldes och signerades i slutet av seminariet.

Sveriges utsläppsminskningar- FORES Policy Paper 2011:4

Wed, 14 Sep 2011 00:20:22 GMT

Sverige minskade mellan 1990 och 2008 sina utsläpp med 12 procent, samtidigt som ekonomin växte med dryga 50 procent.

I vårt policy papper “Sveriges utsläppsminskningar” visar författaren Robert Kron att det med hjälp av rätt politiska åtgärder går att förena ekonomiskt tillväxt med minskade utsläpp.

I rapporten granskas det svenska exemplet för att, åtminstone översiktligt, ta reda på vart utsläppsminskningarna skett och varför, samt vilka sektorer och åtgärder som spelar störst roll. Dessutom ställs frågan vilka delar av det svenska exemplet som är överförbara till andra länder.

Det enkla svaret på hur Sverige minskat utsläppen är koldioxidskatten, fjärrvärmen och effektivisering. 1991 införde Sverige en koldioxidskatt inom flera sektorer och som sammantaget beräknas ha medfört minskande koldioxidutsläpp med cirka 7 %. Den procentuellt största minskningen har skett i uppvärmningen av hus och lokaler. Främsta anledningen är utbyggnaden av fjärrvärme, som gynnas av att mer koldioxidsintensiva uppvärmningsformer beskattas högre. Fjärrvärmeutbyggnaden har även lett till minskade utsläpp från avfall, eftersom det är det främsta bränslematerialet för fjärrvärmeproducenterna.

Utöver detta tros CO2-skatten ha givit upphov till effekter inom transportsektorn, men storleken på dessa är svår att avgöra. Andra styrmedel som visat sig vara framgångsrika är miljöbilspremier i olika tappningar, elcertifikatsystemet som ökat produktionen av förnybar energi markant samt olika typer av regleringar inom jordbruket, avfallshanteringen och industrin. Inom alla ovan nämnda sektorer ligger Sverige vid en internationell jämförelse långt framme. Varken kärnkraften eller vattenkraften har sedan 1990 spelat någon större roll för utsläppsminskningarna.

Att Sverige gått bättre än de flesta andra länder klimatmässigt och ekonomiskt är dock inget skäl att förnöjt luta sig tillbaka. Det är tvärtom ett kvitto på att tillväxten tål kraftfulla klimatåtgärder och därmed ett argument för att göra mer framöver, så att Sverige verkligen fungerar fullt ut som föredöme för omvärlden.

Inom flera sektorer, främst transportsektorn, har utsläppen ökat. Och precis som vi ibland utgör ett gott exempel så finns det mycket vi kan lära av andra.

FORES i Vindeln

Tue, 13 Sep 2011 00:00:00 GMT

Under höstterminen 2011 erbjuder Stiftelsen Expo en praktisk/teoretisk metodkurs i projektledning och antirasism. Kursen består av fem veckors internat på Vindelns folkhögskola och en praktikperiod på nio veckor (med ett projekt och/eller praktikplats eleverna själva valt).

Som en del av den inledande utbildningen besökte FORES Vindeln för att berätta om hur vi arbetar för att skapa en kunskapsgrundad och konstruktiv debatt kring migration. Under två timmar berättade Petter Hojem och Karin Zelano om arbetet bakom FORES publikation ”Lyckad Invandring” och hur eleverna kan använda migrationsinfo.se och aktuell forskning i sina olika projekt.

Vattenförsörjning för växande städer: Dricksvatten i farozonen?

Tue, 30 Aug 2011 12:00:00 GMT

Ofta påstås det att Sverige har världens bästa dricksvatten och riskerna för den svenska dricksvattenförsörjningen diskuteras sällan. Tillsammans med Livsmedelverket bjöd vi in till ett frukostsamtal kring de nuvarande och framtida riskerna för den svenska dricksvattenförsörjningen.

I panelen:

Gunilla Glasare, chef för avdelning tillväxt och samhällsbyggnad, SKL
Sofia Jöngren, politiskt sakkunnig Landsbygdsdepartementet
Martin Storm, avdelningschef, Boverket
Lena Söderberg, VD, Svenskt Vatten
Johan Åström, Tekn Dr Vattenteknik, Tyréns

Panelen var enig om vikten av en välfungerande vattenförsörjning, samt att alla berörda måste använda sig av riskanalyser, nya tekniker, bättre planer, omfattande vattenkontroll och bevakning för att ”tänka efter före.” Det rådde också enighet kring att dricksvattnet är något som ofta tagits för givet bland allmänhet och politiker. Martin Storm på Boverket menade att till del var rätt att ta rent dricksvatten för givet, men att det krävs rätt kunskap för att utnyttja det.

Panelen ansåg därför att det som inträffat i Östersund och Skellefteå, med kryptobakterier i dricksvattnet bör ses som en väckarklocka. Det visar på dricksvattenets sårbarhet och visade på att vi saknar kännedom av konsekvenserna som följer på ett liknande utbrott. Panelen ansåg det troligt att det inte var sista gången upplevde ett liknande utbrott.

Det finns även andra risker som hotar Sveriges rena dricksvatten. Som en följd av klimatförändringarna beräknas skyfallen bli fler, vilket påverkar kvaliteten på dricksvatten. En annan möjlig risk är att Sverige till nästan 50 procent är beroende av ytvatten, och därför kan exempelvis en olycka med en dieseltankbil som välter i Mälaren innebära stora svårigheter för de närmare 2 miljoner som får sitt dricksvatten därifrån.

Panelen påstod alltså att det finns risker både vad gäller kvaliteten och kvantiteten på vårt dricksvatten.

På frågan om hur man bäst hanterar dessa risker menade Johan Åström att Sverige borde ägna mer kraft att skydda sina vattentäkter och att Sverige tekniskt låg efter. Med mer modern teknik hade utbrotten i Skellefteå och Östersund kanske inte kunnat undvikas, men de hade upptäckts tidigare och effekterna hade kunnat lindras. Mer moderna geografiska informationssystem kan också enligt Åström användas för att identifiera och prioritera vissa vattenkällor som extra viktiga.

Lena Söderberg menade att man i Sverige överlag har bra övervakning vad gäller kvalitén på dricksvattnet. Men för att kunna bli ännu bättre måste man göra fler riskanalyser för att få reda på vart resurserna ska sättas in, tyckte Söderberg.

På frågan om det finns något Sverige kan lära av andra länder uppgav Lena Söderberg att hon uppfattar Israel och Singapore som framgångsrika länder i att hantera vattenförsörjningen och pekar även ut Norge och Skottland som resultatrika i att kontrollera rent vatten samt hantering av mikrobiologin. Söderberg noterade också svårigheten att jämföra dessa länder med Sverige på grund av att problemen när det gäller vattenförsörjningshantering ser helt annorlunda ut.

Gunilla Glasare, som i kraft av representant från SKL representerade de kommuner som bär huvudansvaret för medborgarnas dricksvattenförsörjning, menade att en majoritet av Sveriges 290 kommuner hade bra beredskap för att säkra dricksvattenförsörjningen. Nyckeln var att kommunerna planerar hur och var vattnet skall användas samt att de skapar ett fungerande samarbete mellan kommuner och berörda myndigheter. Myndigheternas uppgift är enligt Glasare bland annat att förse kommunerna med bra fakta, siffror och information för att nå bättre planläggning, åtgärd och lösning.

Vattenfrågan är stor fråga där ansvaret är uppdelat mellan fyra departement: miljö-, social, försvars, och landsbygdsdepartementet. Sofia Jöngren från lansbygdsdepartementet erkände att även om hennes departement har ett samordningsansvar ligger inte frågan om dricksvatten högst på landsbygdsminister Eskil Erlandssons dagordning, även om de stigit i samband med utbrotten i Östersund och Skellefteå.

Jöngren framhöll istället att Livsmedelsverket som ansvarig myndighet att ett stort ansvar som man klarade bra.

Jöngren tyckte liksom flera andra att skyddet av vattentäkterna var viktigt, men att det också var viktigt att frågan lyftes upp på en högre politisk nivå, genom bland annat utökad dialog mellan samtliga parter, inklusive jordbrukare, kommuner, myndigheter och branschorganisationer. Kring detta fick hon medhåll av panelen.

DN Debatt: Snabb klimatomställning är bra för statsfinanserna

Tue, 30 Aug 2011 03:00:00 GMT

DN Debatt: Anders Wijkman – i likhet med fossilbränslelobbyn – skjuter sig själv i foten när han hävdar att det är energipriserna som ligger bakom finanskrisen.

Senaste nytt från FORES

Hur fasar vi ut subventioner för 3 000 miljarder? Frukostseminarium med OECD:s klimatchef.

Varför går det bra för Sverige?

God fortsättning och gott nytt år 2012

Miljö och klimat

Migration

Ekonomiska reformer

Durban, torsdagen den 8 december klockan 23:02

Etableringsreformens positiva exempel - ny rapport från FORES

Onsdagen den 7 december 07:06

COP17 i Durban

Efter Durban 2011-12-13

Durban, torsdagen den 8 december klockan 23:02 2011-12-08

Durban, torsdag morgon 09:08 2011-12-08

Onsdag den 7 december kl 20:36 2011-12-07

Supermiljöbloggen intervjuar Daniel- vill ha tak på utsläppen 2011-12-07

Onsdagen den 7 december 07:06 2011-12-07

Tisdagen den 6 december 08:50 2011-12-06

Måndagen den 5 december 14:00 2011-12-05

FORES i Durban under COP-17 - ordnar seminarium med bl.a. Lena Ek och Thomas Sterner 2011-12-05

Carbon Taxes to Solve the Sovereign Debt Crisis (FORES Policy Brief) 2011-12-05

The Swedish Example - The reduction in greenhouse gas emissions 2011-12-05

En guide till Durbanmötet 2011-11-23

Efter diktaturernas fall- har folket makten?

Efter diktaturernas fall- har folket makten?

"Ingen Big Bang, men förhoppningsvis verkstad"

Reglering eller diskriminering - vad hindrar etablering?

100 dagar efter Utøya - hur har Sverige förändrats? Referat

Bär nationalekonomerna och tillväxten skulden för klimatförändringarna?

FORES söker praktikanter

Sverige behöver gå före - FORES Studie 2011:3

FORES på Bok & Bibliotek 2011

Sveriges utsläppsminskningar- FORES Policy Paper 2011:4

FORES i Vindeln

Vattenförsörjning för växande städer: Dricksvatten i farozonen?

DN Debatt: Snabb klimatomställning är bra för statsfinanserna

Efter Durban
2011-12-13

Durban, torsdagen den 8 december klockan 23:02
2011-12-08

Durban, torsdag morgon 09:08
2011-12-08

Onsdag den 7 december kl 20:36
2011-12-07

Supermiljöbloggen intervjuar Daniel- vill ha tak på utsläppen
2011-12-07

Onsdagen den 7 december 07:06
2011-12-07

Tisdagen den 6 december 08:50
2011-12-06

Måndagen den 5 december 14:00
2011-12-05

FORES i Durban under COP-17 - ordnar seminarium med bl.a. Lena Ek och Thomas Sterner
2011-12-05

Carbon Taxes to Solve the Sovereign Debt Crisis (FORES Policy Brief)
2011-12-05

The Swedish Example - The reduction in greenhouse gas emissions
2011-12-05

En guide till Durbanmötet
2011-11-23