Ny studie efterlyser nya regler för köp av utsläppsminskningar i fattiga länder

Systemet för rika länders köp av utsläppsminskningar utomlands, CDM, måste reformeras inför att nästa klimatavtal börjar gälla 2013. Vid klimatmötet i Köpenhamn måste parterna enas om nya riktlinjer för CDM-projekt och skapa en trygghet på marknaden. Det säger tankesmedjan FORES som på onsdagen lanserade en studie om hur pass effektivt CDM-systemet varit och hur det kan förbättras.

Enligt FORES studie, som haft expertkonsulten Gabriella Larsson som huvudförfattare, har CDM trots sina brister bidragit till att möjliggöra kraftfulla minskningar av världens koldioxidutsläpp.

-CDM uppenbart tillfört utvecklingsländerna kraftfulla utsläppsminskningar och viss tekniköverföring. Skräckhistorier om vindkraft som byggs med bistånd samtidigt som nya kolkraftverk läggs nästgårds är inte rättvisande. Men oron för att göra fel i dokumentations- och godkännandeprocessen gör CDM hopplöst långsamt och byråkratiskt. Klimatfrågan kräver handling – CDM behöver skärpas till, men också befrias från oändliga remiss- och granskningsomgångar, säger FORES vice VD Mattias Johansson.

Eftersom CDM-projekt baseras på åtaganden enligt Kyotoprotokollet är ingenting fastställt idag om hur systemet ska fungera efter 2012, när Kyoto-perioden är över. Studien betonar att världens ledare bör vid klimatkonferensen i Köpenhamn enas om riktlinjerna för ett framtida CDM så att det skapas en trygghet för både investerare, miljöteknikföretag och inte minst de utvecklingsländer som vill ha nya och fler CDM-projekt.

Studien ger följande rekommendationer om hur CDM kan förbättras:

1. Byråkratin måste förenklas och professionaliseras Den struktur som gällt hittills och som byggt på frivilliga lösningar, måste strömlinjeformas och göras permanent för att minska handläggningstiderna, minska hanteringskostnaderna för mindre projekt och öka kvaliteten på besluten. Då kan ansökningar behandlas snabbare och effektivare.

2. CDM-projekten bör oftare klumpas ihop per sektor Om fler CDM-projekt skulle buntas ihop per sektor skulle det lösa problemet med höga kostnader och med att godkännande av projekt tar så lång tid. När en hel sektor omfattas är risken mindre att utsläppen ökar vid sidan av CDM-projektet. Dessutom kan CDM-projekten få en bättre geografisk spridning och inte som idag koncentreras till ett fåtal utvecklingsländer som Kina, Indien och Brasilien. Det bästa scenariot är om CDM kan vara så heltäckande som möjligt och all industri i en sektor eller ett land deltar.

3. Bättre incitament för hållbar utveckling och tekniköverföring CDM har inte tydligt lett till hög grad av tekniköverföring eller hållbar utveckling i mottagarländerna. Kraven måste skärpas så att alla CDM-projekt leder till hållbar utveckling och/eller tekniköverföring, eller istället ska någon form av incitament, bonus, för exemplariska projekt.

4. Se CDM i högre utsträckning som ett komplement, inte ett alternativ till inhemska utsläppsminskningar

CDM kan inte vara svaret på hela klimatproblematiken, vilket vissa aktörer tycks hoppas på. I-länder borde därför tydligare se CDM som ett komplement och inte förlita sig för mycket på detta instrument för att nå målsättningar om stora utsläppsminskningar. Men man bör jobba för att CDM ska bli ett så effektivt och trovärdigt instrument som möjligt.

I samband med att studien lanserades arrangerade FORES också ett panelsamtal med Gabriella Larsson och Olle Björk, kansliråd på Miljödepartementet; Susanne Haefeli-Hestvik från Tricorona AB; Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson och Greenpeace klimatexpert Martina Krüger.

För ytterligare information om studien och paneldiskussionen vid lanseringen kontakta Mattias Johansson, FORES vice vd, på telefon 0730-88 52 65.

Även publicerat på Newsdesk