Livlig paneldiskussion inför brittiska valet
Dryga veckan innan Storbritannien går till val bjöd FORES in till ett panelsamtal om det brittiska valet. Vem är egentligen Nick Clegg? Vad skulle en koalitionsregering innebära för brittisk politik? Kommer det skeva valsystemet att reformeras? Det var några av de frågor som Katrine Kielos, ledarskribent Aftonbladet, Andrew Ward, Skandinavienkorrespondent Financial Times och Mats Wiklund, redaktör vid Axess magasin, diskuterade under ledning av FORES egen Martin Ådahl.
Det verkade råda samstämmighet bland paneldeltagarna om att Nick Clegg inte var den karismatiske och store ledartyp som det efter den första debatten framstått i brittisk och internationell media. Snarare, menade panelen, lyckades han genom sin blotta närvaro peka på att det finns alternativ till de etablerade partierna.
- Tories har försökt att etablera förändring som sitt begrepp under valrörelsen. Istället kommer Clegg in och använder det och ställer sig därmed vid sidan om de etablerade partierna, ansåg Katrine Kielos.
Andrew Ward menade att Nick Clegg ännu inte är i närheten att framstå som så pass etablerad och betydande som LibDems tidigare ledare Paddy Ashdown var.
- Vi vet egentligen inte mer om Clegg som politiker eller ledartyp efter debatterna. Men visst gjorde han ett hyfsat framträdande i TV och har ändå lyckats framställa sig som ett slags alternativ till de etablerade partierna.
Mats Wiklund ansåg att LibDems som parti stod betydligt till vänster om Labour, som han ansåg utvecklades till ett konservativt parti under Tony Blairs ledning. Wiklund fick visst medhåll från Katrine Kielos, som dock inte höll med om att Blair var konservativ:
- I vissa frågor står dock LibDems till vänster om Labour och är progressiva, såsom deras skattefördelning från överklass till medelklass.
En stor del av diskussionen kom att kretsa kring det brittiska valsystemet, som framför allt missgynnar LibDems. Enligt panelen är systemet orättvist och chanserna till reform ökar om partiet når ett bra resultat i valet den 6 maj.
- Exempelvis har ju Nick Clegg sagt att han inte tänker stödja en regering med Gordon Brown som premiärminister, om Labour inte fått flest röster, sa Katrin Kielos
- Det är troligt att Libdems ställer någon form av krav på reform av valsystemet för att ingå en koalition, fyllde Mats Wiklund i.
Just koalitionsregeringar är något som britterna är ovana vid och spekulationerna kring hur olika konstellationer ser ut är många.
- Det finns de som tror att vid ett “hung parliament” kommer Labour och Tories bilda koalition, för att på så sätt förhindra reformer av valsystemet och marginalisera LibDems. Bevekelsegrunden skulle då vara att det är för landets bästa, menade Andrew Ward.
Katrine Kielos framhöll att det var osäkert om Gordon Brown verkligen kunde leda en “Lib-Lab-koalition”, eller om han då skulle ersättas som ledare för Labour.
- Å andra sidan skrev jag idag för tredje gången en artikel med rubriken “Browns sista chans”. Han har en förmåga att komma tillbaka. Den tredje och sista debatten, om ekonomi, är Browns chans till riktig revansch. Där kan han visa att han är trovärdig.
- Just att Brown varit med så länge gör det samtidigt tacksamt att hålla honom ansvarig för den situation Storbritannien befinner sig i. Faktum är ju att den brittiska ekonomin befinner sig i en djup kris, något som partierna talat ganska tyst om, sade Mats Wiklund.
- Det verkar finnas en tyst överenskommelse om att inte prata för mycket om det stora underskottet och vad som behöver göras åt det, trodde Katrine Kielos.
I europeisk media framhålls ofta David Cameron som en Europaskeptiker som önskar isolera kontinenten från de brittiska öarna. Panelen ansåg att det vid en eventuell valseger för Tories inte skulle bli så stor skillnad i Storbritanniens Europapolitik. Kielos menade att Cameron inte så negativt inställd till Europa som hans parti är, och fick medhåll från Andrew Ward
- I och med att Lissabonfördraget gick igenom försvann Camerons svåraste Europafråga. Nu har han alla möjligheter att samarbeta väl med Merkel, Sarkozy och Reinfeldt, sade Ward.
Panelsamtalet berörde också att Fredrik Reinfeldt ofta framställts som en förebild för David Cameron och hans omstöpning av Tories.
- Även om Sverige nu har en center-höger-regering anses Sverige vara ett socialdemokratiskt land. Att Tories förknippas med Sverige gör att det parti som sedan Thatchers dagar framstått som hårt och okänsligt nu kan visa sig som mer medkännande. Något som är nödvändigt för att de ska anförtros regeringsmakten, ansåg Andrew Ward.
Slutligen fick panlisterna tippa utgången av valet. Såväl Kielos som Wiklund trodde på en konservativ majoritet med Cameron som premiärminister. Andrew Ward avstod från att tippa och framhöll istället att han gärna skulle se en koalition mellan LibDems och Labour.
- En Lib-Lab-lösning vore faktiskt bra för brittisk politik.
|
