Kapitel 5: Sveriges roll

Sverige bidrar med runt 0,2 procent av världens utsläpp av växthusgaser, så genom att enbart minska våra utsläpp förhindras inte den globala uppvärmningen. Vi måste påverka andra större länder att minska sina utsläpp.

Som ordförande i EU kommer Sverige självklart att ha en viktig roll. Sverige kommer att leda den dagliga EU-samordningen och föra EU:s talan, och det är otroligt viktigt att Sverige lyckas hålla EU enat. Att enskilda länder skulle föra sin egen talan är mycket osannolikt. EU representeras som redan nämnts av chefsförhandlare Anders Thuresson till att börja med, men senare tar miljöminister Andreas Carlgren vid. Rent praktiskt sker EU-samordningen varje morgon men i slutskedet hålls möten flera gånger dagligen och parallellt med förhandlingarna.

Det diskuteras både i Sverige och EU om vikten av att gå före med åtaganden (där Sveriges och EU:s positioner annars är lagda sedan länge) och hur viktigt det är att medla. Inte minst sätts denna roll på prov när det gäller att få USA och Kina att nå varandra i förhandlingarna.

Vid Sveriges förra EU-ordförandeskap 2001 förhandlade dåvarande miljöminister Kjell Larsson vid COP6 i Bonn. Ett halvår innan hade förhandlingarna brutit samman i Haag och USA hade avsagt sig alla ambitioner att ratificera Kyotoprotokollet. Trots detta lyckades man i Bonn enas om en rad viktiga frågor och senare i Marrakech samma år kunde Kyotoprotokollet i stort sett färdigställas. Den svenska insatsen ansågs då ha varit starkt bidragande.

Situationen idag är emellertid annorlunda; EU består av 27 medlemmar istället för 15 och dessutom är det en helt annan sak att förhandla fram ett nytt avtal jämfört med att rädda ett som redan existerar.

En ordförande har inte bara i uppgift att nå en överenskommelse, utan också att nå en sådan som gynnar det gemensamma intresset - i detta fall EU:s.