Vattenförsörjning för växande städer: Dricksvatten i farozonen?
Tweet

Publicerat: 2011-08-30 12:00

Ofta påstås det att Sverige har världens bästa dricksvatten och riskerna för den svenska dricksvattenförsörjningen diskuteras sällan. Tillsammans med Livsmedelverket bjöd vi in till ett frukostsamtal kring de nuvarande och framtida riskerna för den svenska dricksvattenförsörjningen.

I panelen:

• Gunilla Glasare, chef för avdelning tillväxt och samhällsbyggnad, SKL
• Sofia Jöngren, politiskt sakkunnig Landsbygdsdepartementet
• Martin Storm, avdelningschef, Boverket
• Lena Söderberg, VD, Svenskt Vatten
• Johan Åström, Tekn Dr Vattenteknik, Tyréns

Panelen var enig om vikten av en välfungerande vattenförsörjning, samt att alla berörda måste använda sig av riskanalyser, nya tekniker, bättre planer, omfattande vattenkontroll och bevakning för att ”tänka efter före.” Det rådde också enighet kring att dricksvattnet är något som ofta tagits för givet bland allmänhet och politiker. Martin Storm på Boverket menade att till del var rätt att ta rent dricksvatten för givet, men att det krävs rätt kunskap för att utnyttja det.

Panelen ansåg därför att det som inträffat i Östersund och Skellefteå, med kryptobakterier i dricksvattnet bör ses som en väckarklocka. Det visar på dricksvattenets sårbarhet och visade på att vi saknar kännedom av konsekvenserna som följer på ett liknande utbrott. Panelen ansåg det troligt att det inte var sista gången upplevde ett liknande utbrott.

Det finns även andra risker som hotar Sveriges rena dricksvatten. Som en följd av klimatförändringarna beräknas skyfallen bli fler, vilket påverkar kvaliteten på dricksvatten. En annan möjlig risk är att Sverige till nästan 50 procent är beroende av ytvatten, och därför kan exempelvis en olycka med en dieseltankbil som välter i Mälaren innebära stora svårigheter för de närmare 2 miljoner som får sitt dricksvatten därifrån.

Panelen påstod alltså att det finns risker både vad gäller kvaliteten och kvantiteten på vårt dricksvatten.

På frågan om hur man bäst hanterar dessa risker menade Johan Åström att Sverige borde ägna mer kraft att skydda sina vattentäkter och att Sverige tekniskt låg efter. Med mer modern teknik hade utbrotten i Skellefteå och Östersund kanske inte kunnat undvikas, men de hade upptäckts tidigare och effekterna hade kunnat lindras. Mer moderna geografiska informationssystem kan också enligt Åström användas för att identifiera och prioritera vissa vattenkällor som extra viktiga.

Lena Söderberg menade att man i Sverige överlag har bra övervakning vad gäller kvalitén på dricksvattnet. Men för att kunna bli ännu bättre måste man göra fler riskanalyser för att få reda på vart resurserna ska sättas in, tyckte Söderberg.

På frågan om det finns något Sverige kan lära av andra länder uppgav Lena Söderberg att hon uppfattar Israel och Singapore som framgångsrika länder i att hantera vattenförsörjningen och pekar även ut Norge och Skottland som resultatrika i att kontrollera rent vatten samt hantering av mikrobiologin. Söderberg noterade också svårigheten att jämföra dessa länder med Sverige på grund av att problemen när det gäller vattenförsörjningshantering ser helt annorlunda ut.

Gunilla Glasare, som i kraft av representant från SKL representerade de kommuner som bär huvudansvaret för medborgarnas dricksvattenförsörjning, menade att en majoritet av Sveriges 290 kommuner hade bra beredskap för att säkra dricksvattenförsörjningen. Nyckeln var att kommunerna planerar hur och var vattnet skall användas samt att de skapar ett fungerande samarbete mellan kommuner och berörda myndigheter. Myndigheternas uppgift är enligt Glasare bland annat att förse kommunerna med bra fakta, siffror och information för att nå bättre planläggning, åtgärd och lösning.

Vattenfrågan är stor fråga där ansvaret är uppdelat mellan fyra departement: miljö-, social, försvars, och landsbygdsdepartementet. Sofia Jöngren från lansbygdsdepartementet erkände att även om hennes departement har ett samordningsansvar ligger inte frågan om dricksvatten högst på landsbygdsminister Eskil Erlandssons dagordning, även om de stigit i samband med utbrotten i Östersund och Skellefteå.

Jöngren framhöll istället att Livsmedelsverket som ansvarig myndighet att ett stort ansvar som man klarade bra.

Jöngren tyckte liksom flera andra att skyddet av vattentäkterna var viktigt, men att det också var viktigt att frågan lyftes upp på en högre politisk nivå, genom bland annat utökad dialog mellan samtliga parter, inklusive jordbrukare, kommuner, myndigheter och branschorganisationer. Kring detta fick hon medhåll av panelen.

Om seminariet

• Se video

Miljö och klimat

I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på marknadsorienterade åtgärder.

Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och att få spännande rön applicerade på praktisk policy.

Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter, subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som driver detta.