Sidoevent hos WRI och OECD

Det råder ingen tvekan om att det är olika variationer av finansieringsfrågor som dominerar de många intressanta sidoevent som pågår en bit bort från Hotel Maritim under luncher och kvällar. Två av de mer intressanta jag besökt anordnades av World Resource Institute (WRI) och OECD.

WRI:s “Counting the Cash” räknade de pengar som i-länder utlovat i enlighet med Köpenhamnsackordet. Enligt WRI:s beräkningar nådde i-länderna med sina gjorda utfästelser målet på 30 miljarder dollar till 2012 i snabbstartspengar. Men det finns ett antal utestående frågor: rör det sig om ny och ytterligare (new and additional) finansiering, hur ska de betalas ut, hur ska betalningarna kontrolleras?

Åtminstone hos sex av de länder som gjort utfästelser skulle pengarna komma från det ordinarie biståndet, varför det knappast kan räknas som nytt. Men frågan accentuerar problemet att det inte finns några färdiga metoder eller riktlinjer för vad som ska räknas som nytt och ytterligare.

Gällande rapportering av hur pengarna används finns förvisso riktlinjer inom UNFCCC, men de ansågs av WRI vara varken tillräckligt detaljerade eller kompatibla med andra system. Arbetet med att ta fram nya riktlinjer är tidskrävande och mödosamt. En uppskattning gjorde gällande att sådana kunde finnas på plats till COP-19 - 2015.

Utfästelserna ska betalas ut genom olika former, genom bilaterala överenskommelser, genom någon av de olika multilaterala institutionerna och det framfördes önskemål om att en enda institution skulle sköta ruljansen av in- och utbetalningar.

Dagens lunch spenderades i ett av det tyska miljödepartementets seminarierum, där OECD bjöd in till diskussion om “Key issues for a post 2012 climate framework”.

Även här handlade diskussionen snart om olika former av rapportering och i en ny OECD-rapport drogs slutsatsen att länders rapportering inte bara var ett sätt för omvärlden att övervaka enskilda länders utsläpp, utan också för enskilda länder att planera för sina kommande åtgärder. Detta underströks och exemplifierades av en representant från det chilenska miljödepartementet. Hon anförde att det avsevärt underlättat departementets arbete att övertyga övriga departement om vikten att redan nu förbereda den dag då Chile behöver minska sina utsläpp, genom att med siffror kunna visa på hur mycket landets nuvarande och framtida utsläpp.

FORES-bekante Rob Dellink gjorde sedan en mycket intressant presentation av kostnaderna för de åtaganden som gjorts i Köpenhamn utifrån BNP och hushållsinkomster. Den visade bland annat att Brasiliens kostnader för åtaganden var höga, men även att Ryssland och oljeländer i Mellanöstern skulle få ökade kostnader beroende på överenskommelsen. I de sistnämndas fall berodde det emellertid på förmodat minskade oljeintäkter.

Huvudbudskapet i presentationen, som bygger på detta underlag var att de (otillräckliga) åtaganden som gjordes i Köpenhamn förvisso innebär kostnader, men att de ändå är små i jämförelse med BNP och mindre än kostnaderna för att inte agera.

Dellink visade även på att en effektiv och sammanlänkad utsläppsmarknad inte bara innebär att i-länders utsläpp minskar, utan även att kostnaderna gör detsamma.

Miljö och klimat

I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på marknadsorienterade åtgärder.

Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och att få spännande rön applicerade på praktisk policy.

Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter, subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som driver detta.