Perspektiv i debatten om IPCC

Publicerat: 2010-03-30 10:03

2010-03-30

Måndagen den 29 mars anordnade FORES ett seminarium om FN:s klimatpanel IPCC och den kritik mot panelen som stormat det senaste halvåret.
Inbjudna forskare som arbetat med IPCC, Markku Rummukainen från SMHI och Henning Rodhe från Stockholms universitet, diskuterade under ledning av Martin Ådahl från FORES frågorna tillsammans med Susanna Baltscheffsky, miljöreporter på Svenska Dagbladet, Johan Bergendorff, redaktionschef för Sveriges Radio P1:s miljömagasin Klotet och Jessica Cederberg Wodmar, klimatkommunikatör på Westander Publicitet & Påverkan.

Evenemanget började med att Jakob Rutqvist från FORES presenterade IPCC och vad som ligger bakom den kritik som uppkommit. Anmärkningsvärt är att av 18 000 referenser i senaste IPCC rapporten har efter åratal av nagelfaring en handfull visat sig tveksamma och bara en givit upphov till ett allvarligt fel (att Himalayas glaciärer kan smälta bort till 2035). Jakob presenterade också information om hur IPCC ser ut och att det i praktiken handlar om endast ca 10 personer som på sekretariatet organiserar tusentals forskare över hela världen som bidrar på volontärbasis med att sammanställa den internationella forskningen. Av dessa 10 finns endast en kommunikationsansvarig, vilket kanske kan förklara oförmågan att svara upp mot kritiken.

Panelens forskare inledde diskussionen. De påpekade inledningsvis att kritiken i deras mening har blivit våldsamt överdriven i media. Markku kände väl till att IPCC:s sekretariat var mycket litet men tyckte att det inte var IPCC:s uppdrag att svara på kritiken utan att detta skulle göras av forskarsamhället i de olika länderna. Tyvärr förstår dock inte alltid forskarna den politiska debatten, fortsatte Markku. Dessutom handlar kritiken inte alltid om vetenskapen utan om andra saker som forskarna inte är rätt personer att svara på. Henning tyckte att kritiken trots allt hanterats dåligt och att inte minst IPCC:s ordförande Dr Rajendra K Pachauri hanterat situationen på ett arrogant sätt.

Då resten av panelen kom in i diskussionen öppnade Jessica med att IPCC begått alla tänkbara fel vad gäller krishantering. Man var varken tillgänglig eller lade alla kort på bordet direkt. Kanske är detta kopplat till att hela organisationen endast har en kommunikatör. Jessica berättade även att det finns starka intressen i världen som gärna vill se en långsam omställning bort från fossila bränslen och att dessa med stor sannolikhet driver fram kritiken och söker misskreditera IPCC.

Susanna berättade från ett journalistperspektiv att de få miljöjournalister som finns var helt upptagna med Köpenhamnsmötet i slutet av 2009 och att det efter Köpenhamn inte fanns så mycket intressant att rapportera om. När kritiken mot IPCC blossade upp i början av 2010, blev det därför mycket rapportering om detta. Jessica berättade att opinionen har vänt i flera länder och att rapporteringen bidragit till det, varpå Johan kontrade med att hans uppdrag som journalist inte är att driva på för någon form av engagemang utan endast att granska och rapportera. Susanna instämde att det ”inte är min sak att se till så att svenska folket gör på ett visst sätt”.

Moderator Martin Ådahl frågade om det trots allt inte var konstigt att all kritik uppkommit precis innan och efter Köpenhamnsmötet och om det inte kunde vara så att media blivit manipulerade av ”fossillobbyn”? Både Johan och Susanna höll med om att det inte troligen var ett sammanträffande och att det vore intressant att granska varifrån kritiken kommit, men att det inte funnits möjligheter att göra detta då det skulle vara ett tidskrävande uppdrag.

Jessica undrade varför inte forskarvärlden varit mer aktiv i den mediedebatt som varit. Markku svarade att forskarna inte alltid är så bra på att kommunicera på ett sätt som folk förstår. Däremot har det uppstått en motreaktion internt bland forskarna som vill stå upp för vetenskapen. Rekordmånga forskare har anmält sig som frivilliga för nästa IPCC-rapport, men frågan är om allmänheten uppfattar detta som ett slag för klimatforskningen. Henning fyllde i att forskare trots allt hellre forskar än deltar i den allmänna debatten.

Diskussionen avlutades med frågan om hur IPCC borde reformeras. Henning tyckte att hela organisationen skulle kunna göras större och professionaliseras, varför inte med det internationella atomenergiorganet IAEA som modell? Susanna ville att så kallad ”grå litteratur” som inte granskats vetenskapligt skulle bort helt från rapporterna. Detta höll dock inte Markku med om utan menade att det snarare handlade om hur den litteraturen hanterades än om den skulle hanteras överhuvudtaget. Jessica ville se förbättrade kommunikationskapacitet och de flesta var eniga om att en ny ordförande borde utses.

Jakobs presentation

Miljö och klimat

I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på marknadsorienterade åtgärder.

Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och att få spännande rön applicerade på praktisk policy.

Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter, subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som driver detta.