Cancunrapport 9. Torsdag kväll

Oavsett hur det går under COP 16 – ingen skugga ska falla på det mexikanska ordförandeskapet. Visserligen klagar många över logistiken under mötet, då förhandlingar, sidoevent och NGO-aktiviteter ligger utspridda var för sig med några mils avstånd. Men i själva huvuduppgiften, att leda förhandlingarna, gör man verkligen sitt yttersta för att nå något slags resultat.

De ministerkonsultationer som utrikesminister Patricia Espinosa sjösatte i början av veckan, varav Sverige ledde en tillsammans med Grenada, har nu uppgraderats och mer eller mindre formaliserats. Under dagen har grupperna, inalles med 50 länder som deltar, haft möten där vilken part som helst fått delta och börjat enas om olika texter, som ordförandeskapet i morgon väntas ha smält samman till en och samma. Sedan väntar en, av allt att döma, komplicerad och snårig sista dag av förhandlingar. Dels ska texten behandlas i sin helhet, dels ska alla dess underavdelningar gås igenom. Men jämfört med hanteringen i Köpenhamn ifjol, där eventuella konsultationerna var helt låsta eller pågick i det fördolda, framstår Mexikos modell som ytterst transparent.

Det behöver tyvärr inte betyda att COP 16 når så särdeles mycket längre än vad CPH-mötet gjorde. Andreas Carlgren betecknade vid sin pressträff på torsdagskvällen läget som mycket riskabelt, där vågskålarna kunde tippa åt olika håll. Hans analys var rätt krass – om de negativt verkande krafterna vinner kan resultatet rent av bli sämre än i Köpenhamn. Detta eftersom löftena därifrån, trots sina 144 landunderskrifter, inte blir bekräftade i ett FN-sammanhang. Dilemmat är just att hitta skrivningar som tar CPH-ackordet tillräckligt mycket på allvar utan att få den överenskommelsen att framstå som den enda, slutliga lösningen. Detta eftersom alla vet att dokumentet inte på långa vägar gör tillräckliga ansträngningar för klimatet.

Under dagen har även viss splittring noterats mellan BASIC-länderna. Detta sedan Brasilien och nästa COP-värd Sydafrika börjat antyda att det visst behövs internationellt bindande utsläppskrav också för dem i egenskap av växande ekonomier. Indiens miljöminister Ramesh har för sin del sagt att det inte kan bli tal om detta, och vad Kina anser i frågan behöver ingen fundera länge på. COP 16:s bad boy Japan har å sin sida, trots påtryckningar under hela dygnet, i plenum upprepat sin position att inte skriva på för en ny Kyotoperiod. Och som grädde på moset höll Bolivias president Evo Morales sitt tal i samma kammare idag, där kapitalismen fick hela skulden för klimatkrisen. Samtalsklimatet är inte precis idealiskt, 24 timmar före slutet. Lägger man samman alla dessa inlagor framstår det som glasklart varför det är svårt att ens hitta någon enighet kring att bekräfta CPH-ackordet.

I allt detta har Sverige och EU en knivig sits. Om Japan, Ryssland och Kanada får som de vill och hamnar i kolumnen med USA i slutdokumentet, blir EU rätt ensamma om att hamna i Kyotospalten (det blir Norge, Nya Zeeland och kanske Australien som hakar på). Och ställer man sig där nu kan man mycket väl vara kvar för lång tid, dvs. bli uppbundna till en ny Kyotoperiod (som man, om man helst fick välja, inte vill bli). I samordnandet av den frågan har framför allt Belgien som EU:s ordförande en riktigt svettig natt framför sig.

Det som blir ett möjligt slutdokument kommer i bästa fall att innebära ett gemensamt fastslaget arbetsprogram fram till COP 17 i Durban. FN-systemet enas då åter igen, efter tusentals förhandlingstimmar, om att skjuta frågorna ett år fram i tiden. Hur det påverkar synen på multilateralt samarbete i stort kan ingen svara på i Cancun, men allas skeptiska och uppgivna blickar är kanske svar nog.

Miljö och klimat

I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på marknadsorienterade åtgärder.

Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och att få spännande rön applicerade på praktisk policy.

Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter, subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som driver detta.