Cancunrapport 6. Onsdag lunch

I Cancun upprepar sig historien. Precis som vid COP 6 i Bonn är det problem med synen på Kyotoprotkollet, och precis som då heter bråkstakarna Kanada, Ryssland och Japan. Frågan om Kyotoprotkollet i Cancun har utvecklat sig till att inte handla om beslut om förlängning – det är alldeles för låst. Däremot gäller frågan själva ambitionsnivån, huruvida Annex 1-länderna alls kan tänka sig en fortsättning.

EU har redan mer eller mindre halvhjärtat gått med på detta – återstår då de övriga elefanterna. Just nu läggs allt tryck på Japan, delvis beroende på tidsskillnader (!). Morgon i Cancun innebär sen eftermiddag i Tokyo, och ska tillräckligt många aktörer hinna påverka Japans premiärminister och regeringskrets i Tokyo innan de går till sängs, måste påtryckningsarbetet ske snabbt. Annars förlorar COP16 ännu en dag i väntan på att något ska låsas upp. Och även om Japan skulle gå med på något väntar sedan Ryssland – ett land berömt i FN-sammanhang för att ligga lågt ända in i elfte timmen för att sedan presentera motkrav som inte behöver ha ett dugg att göra med huvudfrågan. Ett rykte i Cancun gäller att Ryssland kräver viseringsfrihet in i EU för att röra sig någonstans i KP-frågan. Vi väntar med spänning på hur budgivningen utvecklar sig.

Vid sidan av Kyotoprotokollets existens är utsläppsminskningar förstås också på tapeten i slutförhandlingarna. Där finns just nu en risk för att Köpenhamnsöverenskommelsens mål inte ens blir bekräftade i Cancun, alternativt att de står med i slutprotkollet härifrån men då bara som en hänvisning till vad som sades i Köpenhamn. Andreas Carlgren berättade under en träff med svenska observatörer nu på morgonen att även de långsiktiga målen från Köpenhamn, dvs. för 2050, riskerar att få vagare skrivningar i sluttexten. Vilket förstås vore olyckligt av flera skäl. Här kan eventuellt USA få en viktig roll de sista 48 timmarna. USA har hållit en mycket låg profil under veckorna, vilket Carlgren menade var naturligt med tanke på deras inrikespolitiska sits och att de ännu är långt ifrån att presentera en klimatlagstiftning eller högre utsläppsmål. Däremot var de drivande i att få Köpenhamnsackordet på plats, varför de också kan tänkas ta ledningen i att få det klart bekräftat här i Cancun.

Gentemot USA beskrev Carlgren taktiken som att det gäller att få med dem på golvnivåer, exempelvis vad gäller storleken på summorna som utlovades till klimatanpassning i Köpenhamn. ”Obama är förmodligen den mest klimatvänlige president USA kommer att ha inom överskådlig framtid”, ansåg Carlgren, och menade därför att målet måste vara att få kongressen att bekräfta ett golv för USAs finansiella åtaganden, som sedan skulle kunna byggas på eftersom.

Vad gäller finansieringen verkar den Gröna Fonden trots allt bli helt igångsatt i och med Cancun. Men frågorna om hur fonden ska arbeta och operationaliseras lämnas över till Sydafrika och COP 17 i Durban. Den sydafrikanska regeringen har enligt uppgift redan satt igång den förankringsprocessen och tillhör COP 16:s ivrigaste arrangörer av bilaterala möten. Carlgren har fått signaler av sin sydafrikanske kollega att de kommer att lägga mycket kraft på att få en gemensam BASIC-ståndpunkt kring fondens hantering. Det lär nog behövas.

Carlgren kommenterade även den oro som flera näringslivsaktörer uttryckt i Cancun över att CDM-systemets fortsättning alltjämt är höljd i dunkel. Han framhöll det fortsatta kraven från svensk sida på att CDM måste reformeras och komma fler afrikanska länder till del än idag, men kunde inte ge några nya besked kring hur frågorna kan nå en lösning. Vad som verkar tydligt är dock att CCS kommer att bli en del av nästa CDM-regim, främst efter som stora stålproducerande länder i både Nord och Syd vill detta, liksom numera även EU. ”Det är ju inte en svensk favoritposition”, sade Carlgren, men förstod också argumenten. ”Så länge inte CCS blir en ursäkt att hänga kvar i fossilsamhället kan det vara en poäng att ta in det i CDM”, var hans ståndpunkt.

Vid sidan av förhandlingsrundorna väntar idag några riktigt spännande sidoevent, bland annat med Världsbanken, OECD och Harvard univiersity. Harvards seminarium har som en av sina underrubriker: Are negotiations between 194 nations a manageable way to deal with the climate crisis? Det är inte utan att man undrar detta själv emellanåt på en COP.

Miljö och klimat

I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på marknadsorienterade åtgärder.

Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och att få spännande rön applicerade på praktisk policy.

Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter, subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som driver detta.