Cancunrapport 5. Tisdag kväll

Nu börjar nedräkningen på allvar i Cancun. Detta i och med att högnivåmötet – den COP-del som ska fatta alla beslut under konferensen – sparkats igång under tisdagseftermiddagen med högtidliga tal av Mexikos president Felipe Calderon och FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Ban var även med vid ett sidoevent under dagen i FN:s regi, som tydligt belyste svårigheterna med att hantera klimatfrågan i FN:s regi. Med så många givar- och mottagarländer å ena sidan och ett helt koppel med klimatinriktade FN-organ å den andra, har FN-systemet onekligen en Sisyfos-uppgift i att samordna arbetet.

Den gode generalsekreteraren påminde pliktskyldigt såväl de närvarande regeringsrepresentanterna som sina FN-chefer på podiet att världens medborgare har förväntningar på att det ska komma något resultat ur Cancunmötet. Men inte ens han kunde säga annat än att det inte kan bli så mycket mer än mindre, tekniska framsteg här, i väntan på ett eventuellt genombrott nästa år i Durban. Talen i plenum fortsätter under onsdagen. Strax efter 19.30 svensk tid är det miljöminister Andreas Carlgrens tur – hela talarlistan finns att skåda här och talen sänds live via UNFCCC:s web.

Själva förhandlingarna kom inte så mycket längre under tisdagen. Alltjämt råder stiltje och positioner som bygger på att andra parter ska anpassa sig eller dämpa sina krav. När detta skrivs är det också oklart vad de olika konsultationerna – som bland annat Sverige var med och ledde – har givit några resultat för det som det mexikanska ordförandeskapet ska lägga fram till högnivåmötet. Från möteskomplexet Moon Palace rapporteras om ett otal ministermöten i olika konstellationer med anledning av konsultationerna, vilket får tolkas som positivt.

Annars har finansieringslösningar varit dagens modeord bland seminarierna i Cancunmesse. Pyttenationen Marshallöarna arrangerade en mycket intressant paneldiskussion om de så kallade snabbstartspengarna. Miljöministern Ruben Zackhras var – i sin egenskap av regeringsrepresentant – oväntat öppen med att peka på att även mottagarländerna måste göra sin del av processen när det gäller att hantera snabbstartspengarna. I Marshallöarnas fall innebar Köpenhamnsöverenskommelsens skrivningar om snabbstartspengarna att de – enligt Zackhras – var tvungna att lägga eventuella inrikes motsättningar på sina sammanlagt 39 öar åt sidan och börja arbeta samman en plan för hur pengarna skulle och kunde användas på bästa sätt. Han menade att talet om politisk vilja och beslutskraft inte bara kan gälla givarländerna om det överordnade målet – hejda klimatförändringarna – ska kunna uppnås.

Att Köpenhamnsackordet blivit något av en katalysator vittnade även William Bree från USAID om i samma panel. Han har koordinerat USA:s snabbstartspengar som riktar sig till fattiga ö-nationer som Marshallöarna. Enligt Bree har USAID först nu, i och med ackordets existens, fått grepp om att klimatförändringsaspekter måste in i hela utvecklingsagendan – hälsa, vatten, jordbruksprojekt – om biståndspengarna ska användas så effektivt som möjligt. ”We didn’t fully understand this until the Accord was crafted”, menade Bree.

När Marshallöarna väl började arbeta fram sin plan, upptäckte man att i stort sett ingen aktör definierat ramarna för vilka projekt snabbstartspengarna skulle finansiera. Ingen verkade heller ta någon ledning i att staka ut banorna för detta, varför Marshallöarna i samarbete med andra liknande länder och några biståndsorgan etablerade en särskild hemsida. Den har nu blivit informellt vägledande som informationskanal för snabbstartsprojekt – se: http://www.faststartfinance.org/home för mer info!

Sveriges regering arrangerade ett välbesökt sidoevent under tisdagskvällen som även det berörde finansiering och snabbstartsprojekt. Klimatambassadör Staffan Tillander ledde diskussionen, som till största del kretsade kring CDM och att det nu är Afrikas tur att tas med i CDM-projekteringen. Just detta har ju Sverige varit drivande för inom EU, som nu också framhåller vikten av att sprida projekten i de fortsatta, ännu olösta diskussionerna om CDM:s framtid efter 2012.

Mbaye Diagne, klimatsamordnare för Senegals regering, deltog i panelen och lät nästan som Zambias miljöminister under deras CDM-seminarium på måndagskvällen. ”CDM kan bli det verktyg som på allvar skapar en koldioxidmarknad i Afrika”, menade Diagne, och trodde bland annat att CDM-projekten skulle göra privat sektor mer intresserade av att göra gröna investeringar i Afrika. Även han pekade på det faktum att CDM-projekt i Afrika skulle vara såväl billiga som rätt enkla att genomföra för givarländerna, eftersom den tekniköverföring som krävs oftast utgörs av kompetens som funnits i givarländerna i över 30 år. Samma sak bekräftades av Världsbankens Joelle Chassard, som redovisade några lyckosamma projekt för att etablera koldioxidmarknadsmekanismer i afrikanska länder. Och hon kunde ge Diagne lugnande besked – det finns ett 60-tal globala energi- och miljöteknikföretag som anslutit sig till Världsbankens projekt för att närma sig Afrika, bland annat genom CDM. Dock framhöll Chassard, precis som EU gör, att CDM:s regelverk måste anpassas bättre för att kunna inrymma afrikanska länders behov. ”The regulatory framework is the biggest obstacle”, var Chassards slutsats och skickade med rekommendationer till förändring som inte var helt olika de som FORES studie lade fram förra hösten…

Frågan om finansieringslösningar lär också vara på tapeten under onsdagen, då Världsbanken och OECD håller sina huvudseminarier. Världsbankens event leds av dess ordförande Robert Zoellick, med tungviktare som EU-kommissionären Connie Hedegaard, Kinas klimatminister Xie Zhenhua och Indiens miljöminister Jairam Ramesh i panelen.

Miljö och klimat

I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på marknadsorienterade åtgärder.

Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och att få spännande rön applicerade på praktisk policy.

Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter, subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som driver detta.