Kapitel 2: Klimatförhandlingarnas olika delar
Tweet

Klimatförhandlingarna delas upp i etapper så att kan man skjuta på svåra frågor och undvika att diskussionerna helt stannar upp. Det brukar talas om fem mål, som delvis går in i varandra:

1. Ett långsiktigt globalt mål för utsläppsminskningar
2. Insatser för att minska utsläppen, med bland annat:
   
   • de omdiskuterade procentmålen för minskade utsläpp i olika länder
   • åtgärder mot avskogning och för återskogning (med bl.a. FN-programmet REDD)
   • stöd till utvecklingsländer för att hejda deras ökande utsläppsminskningar utan att bromsa deras ekonomiska utveckling.
3. Anpassning till de oundvikliga effekterna av klimatförändringarna - till exempel genom att stödja små önationer och länder drabbade av torka.
4. Teknikutveckling och tekniköverföring - här diskuteras t ex hur nya miljövänliga uppfinningar ska komma många till godo snabbt samtidigt som de som har patenten får ersättning.
5. Finansiering av insatser i fattigare länder.

Vilka är de viktiga frågorna i Durban?

Huvudfrågan i Durban är huruvida nuvarande klimatavtalet, Kyotoprotokollet, ska få en ny åtagandeperiod. Dessa diskussioner förs i arbetsgruppen för Kyotoprotokollet, AWG-KP.

EU har sagt sig vara öppna för en ny åtagandeperiod, under förutsättning att det parallellt görs framsteg för att nå ett bindande avtal som inkluderar samtliga stora ekonomier. EU är den största ekonomi med åtaganden under Kyotoprotokollet som öppnat för en förlängning, och önskar att fler länder åtar sig att minska sina utsläpp. USA, Kanada, Japan och Ryssland har tydliggjort att de inte tänker skriva på för en ny åtagandeperiod under Kyoto.

Stora utvecklingsländer som Kina och Indien förespråkar en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet, där de tillhör de så kallade icke Annex-länderna och därmed inte har några bindande åtagande.

Ett nytt Kyotoavtal där bara EU och kanske något land ytterligare har minskningsåtaganden blir naturligtvis kraftlöst. En andra åtagandeperiod kommer enligt EU:s egna uppskattningar inte att omfatta mer än 16 procent av de globala utsläppen.

Vid sidan om Kyotoprotokollet förs diskussioner i arbetsgruppen för det långsiktiga samarbetet, AWG-LCA.

Här förs bland annat diskussioner om möjligheterna att nå ett avtal utanför Kyotoprotokollet.

När det gäller detta är möjligheterna små. Det finns inga färdiga förslag på ett sådant avtal och exempelvis USA kommer sannolikt inte att skriva på något avtal som Barack Obama behöver bära med sig in i en presidentvalskampanj.

Det troliga är att man i Durban, när det gäller ett framtida avtal, i bästa fall kan vi nå en överenskommelse om hur framtida bindande överenskommelse ska förhandlas fram trots uppgivenhet av att inget händer. Bland annat har Norge och Australien i ett gemensamt förslag lagt fram en färdplan med 2015 som slutdatum då en överenskommelse kan nås.

Utöver den centrala frågan om åtaganden för minskade utsläpp och en eventuellt ny åtagandeperiod finns ett antal ytterligare frågor som kommer att behandlas i Durban

En annan centralfråga är säkerställande av den långsiktiga finansieringen för utvecklingsländer. Under Cancún-mötet beslutades att starta en ny fond, den gröna klimatfonden, som skulle fungera som ett stöd vid sidan av den Globala miljöfonden (GEF). Exakt hur denna fond ska utformas har inte kunnat beslutas i den kommitté (Transitional Committee) som utsetts att göra detta under året, varför beslut istället måste fattas i Durban. En av utestående frågorna är vilken roll Världsbanken och FN ska spela. USA önskar se att Världsbanken har en central roll, medan flera utvecklingsländer förespråkar att FN ansvarar för fonden.

Andra viktiga frågor är de om utveckling och överföring av ny teknik. För detta upprättades i Cancun en så kallad teknikmekanism (Technology Mechanism), som ska underlätta samarbetet mellan utvecklande länder, utvecklingsländer, det offentliga och det privat. I Durban hoppas man kunna komma framåt i arbetet med att få igång Climate Technology Centre and Network (CTCN), som bidra till att genomföra målen i teknikmekanismen.

Vid tidigare möten har mekanismen som kallas REDD+ (Reducing Emissions from Deforestation and fores Degradation) ofta framhållits som ett exempel på framgång. Även i Cancun nådde man närmare ett fullt fungerande system, där utvecklingsländer ges incitament att behålla sin skog genom att utvecklade länder bidrar med finansiering för att behålla skog. Men systemet är ännu inte helt på sin plats, bland annat återstår att lösa exakt hur finansieringen ska fungera (genom en marknad eller en fond), samt hur utsläppsminskningarna ska mätas, rapporteras och verifieras.

Ytterligare en fråga där det gjordes framsteg i Cancun är hur utvecklingsländer ska rapportera och verifiera sina utsläpp. Enligt Cancunavtalet ska de utsläppsminskningar som görs med internationellt stöd mätas, rapporteras och verifieras (MRV) enligt internationella riktlinjer. De inhemska minskningarna ska mätas, rapporteras och verifieras i enlighet med riktlinjer som ska utarbetas. Hur dessa riktlinjer ska utformas är en av frågorna som troligen kommer att diskuteras i Durban.

← 1. Vägen till Cancun | 3. Så tycker de stora aktörerna →

En guide till Durbanmötet

1. Vägen till Durban
2. Klimatförhandlingarnas olika delar
3. Så tycker de stora aktörerna
4. Så går COP-förhandlingarna till
5. Sveriges roll
6. Nyckelpersoner
7. Ett komplicerat maktspel
8. Hur kommer det att gå?
9. Ordlista

Miljö och klimat

I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på marknadsorienterade åtgärder.

Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och att få spännande rön applicerade på praktisk policy.

Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter, subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som driver detta.