Kapitel 8: Hur kommer det att gå?
Det kommer inte att bli ett bindande, globalt och allomfattande avtal i Cancun. Inför Köpenhamn pratades det ofta om ett framtida ”Köpenhamnsavtal”. Begreppet ”Cancunavtalet” är det knappast någon som använt.
Istället verkar de flesta, inklusive UNFCCC:s nya chef Figueres, inställda på att använda mötet i Cancun som en förberedelse inför nästa års klimatmöte, COP17 i Sydafrika.
Det betyder inte att COP16 i Cancun behöver bli ett ointressant möte utan framsteg. En del hävdar att det minskade intresset från ledare och den breda allmänheten kan bidra till att lätta något på pressen och skapa en positivare stämning bland de förhandlare som finns på plats. Borta är också förhoppningarna om att få till stånd “Det Stora Avtalet”, som i ett slag ska rädda klimatet. Det kan föra med sig att länderna tillåter sig att lyckas med några av de delfrågor som är nödvändiga att lösa om det någon gång ska bli ett globalt och allomfattande avtal, men som inte röner lika stor uppmärksamhet som utsläppsminskningarna. Frågor som REDD, finansieringsmodeller och framtiden för CDM kan i sig bidra till att utsläppen minskar även utan ett stort avtal.
Ett ytterligare skäl till optimism är att förhandlingarna om biologisk mångfald i Nagoya i Japan i slutet av oktober visade på en ökad tillit mellan utvecklingsländer och de industrialiserade länderna.
Som tidigare nämnts är det framför allt i frågan om REDD och finansieringsmekanismer, samt möjligen också tekniköverföring, som de stora chanserna till genombrott finns. Det finns också en chans att ett ramverk sätts för att minska utsläppen från internationellt flyg. Däremot är det osannolikt att länderna närmar sig varandra vad gäller utsläppsminskningar.
BASIC-länderna är fortsatt motståndare till att göra bindande åtaganden. USA har fortfarande ingen klimatlagstiftning och med republikanernas framgångar i de nyligen genomförda kongress- och senatsvalen är möjligheterna för USA att flytta sig i frågan om minskningar förmodligen mindre än i Köpenhamn. EU har ännu inte enats om att gå vidare till 30 procents minskningar, oberoende av vad de andra länderna gör, och lär sannolikt stå kvar vid sitt mål om 20 procent genom hela COP16. Dessutom har inget större skifte skett hos exempelvis olje- och tungindustrin som fortfarande har starka skäl till att motverka ett avtal.
Det troliga är också att splittringen angående Kyoto-protokollets framtid består. USA och EU kommer i första hand försöka bygga vidare på Köpenhamns-överenskommelsen medan Afrikanska gruppen och flera andra utvecklingsländer kommer vilja hålla fast vid Kyotoprotokollet och kämpa för en förlängning av det. Även BASIC-länderna kommer vilja behålla Kyoto-protokollet, som ställer hårdare krav på de utvecklade länderna. Av samma anledning kommer BASIC troligen vara mycket vaksamma på alla försök att försöka flytta förhandlingarna utanför UNFCCC. I förhandlingar utanför konventionen kommer BASIC-länderna inte kunna hänvisa till principen om gemensamt men delat ansvar eller att de är en del av icke Annex-I-länderna. De riskerar då att tvingas till åtgärder som mer liknar de utvecklade ländernas.
En lösning på CDM-systemets fortsättning vore en välkommen framgång, eftersom det har påverkan även på de olika system för utsläppsmarknader som växer fram världen över. Efter en knackig start har CDM-projekt nu fullföljts i en rad utvecklingsländer, även om de flesta satsningarna gjorts i Kina och Indien.
Koldioxidskatt kommer införas i många länder, men en global skatt på koldioxid har hittills visat sig praktiskt och politiskt omöjlig att förverkliga.
Istället blir det viktigt hur man i praktiken genomför globala utsläppsmarknader som sätter tak för utsläppen. De kan användas för att utsläppsminskningar sker så effektivt och billigt som möjligt, och utsläppen då kan sänkas snabbare. Den europeiska utsläppsmarknaden (EU ETS) måste få skärpta regler och en modell för ett amerikanskt system för utsläppshandel måste godkännas av kongressen i USA och sedan genomföras. EU:s och USA:s marknader måste sedan kopplas ihop, och kanske även kopplas ihop med en marknad i Kina.
Viktigast av allt för parterna är att inte låta de låga förväntningarna bli en ursäkt för att inte nå några framgångar alls i Cancun. Klimatet kräver snabba åtgärder och alla framsteg är därför viktiga.
← 7. Ett komplicerat maktspel | 9. Ordlista →
|
En guide till Cancunmötet
Förord
1. Vägen till Cancun
2. Klimatförhandlingarnas olika delar
3. Så tycker de stora aktörerna
4. Så går COP-förhandlingarna till
5. Sveriges roll
6. Nyckelpersoner
7. Ett komplicerat maktspel
8. Hur kommer det att gå?
9. Ordlista
Ladda ner guiden här (pdf, 437KB)
Presskontakt
Martin Ådahl (VD)
E-post: martin.adahl (at) fores.se
Telefon: 08-452 26 61
Mobil: 0730-88 52 61
In English
Adress
Bellmansgatan 10 i Stockholm
Telefon
08-452 26 60
E-post
brev (at) fores.se
Miljö och klimat
I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla
och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på
marknadsorienterade åtgärder.
Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet
av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt
med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och
att få spännande rön applicerade på praktisk policy.
Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter,
subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som
driver detta.
|
|