Tisdagen den 6 december 08:50
Som skrevs i föregående inlägg är nu merparten av förhandlingarna stängda för oss observatörer. Visserligen innebär det att det blir svårare att få information om vad som händer i de olika arbetsgrupperna och vi blir beroende av vad som sägs på presskonferenser. Men samtidigt ger det förhoppningsvis förhandlarna möjlighet till konstruktiva diskussioner utan att behöva spela för galleriet/hemmaopinionen.
På en av gårdagens presskonferenser uttalade den kinesiske förhandlingschefen om att Kina, givet vissa villkor om en förlängning av Kyotoprotokollet, att utvecklade länder lever upp till sina finansieringsåtaganden m.m., kan tänka sig att skriva under ett rättsligt bindande avtal som träder kraft 2020. Långt fram i tiden. Den exakta innebörden av de kinesiska uttalandet är det många som funderar kring. Framför allt gäller det huruvida Kina är berett att själva åta sig bindande minskningsmål. På den frågan har den kinesiske förhandlingschefen varit otydlig.
Att Kina kan tänka sig ett bindande avtal är egentligen ingen nyhet. Men om, om, det är så att de kan tänka sig att själva åta sig minskningsmål innebär det framför allt två saker.
- För det första har EU fått en mycket viktig allierad i sina strävanden efter en färdplan som leder till ett avtal med världen största ekonomier.
- För det andra innebär det att förlängningen av Kyotoprotokollet blir den sista och enbart en brygga fram till något förhoppningsvis större och bättre.
Förhoppningsvis kommer info kring detta under dagen.
Att dörrarna till förhandlingsrummen är stängda gör det enklare att besöka fler av sidoevent som ordnas inne på konferensområdet, men även utanför.
IETA (International Emissions Trading Association) ordnar dagligen intressanta seminarier med bra talare om framför allt utsläppsmarknader. Under ett seminarie påpekade en av deltagarna den idé vi för fram i Carbon tax to solve the Soverign Debt Crisis - ett pris på koldioxid är en möjlighet att samla in det kapital som behövs för att täcka skuldhål. Redan nu har flera regeringar insett detta och säljer utsläppsrätter för att få inkomster. Detta kommer öka efter 2013 när alla länder får dela på intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter.
Kanske kan detta också vara en väg framåt för att förmå EU-länderna att acceptera att höja målet för utsläppsminskningar från 20 till 30%. Det kommer helt enkelt generera mer intäkter till medlemsländerna. Få finansministrar säger idag nej till mer pengar.
På ett annat hotell i närheten ordnade Climate Strategies ett seminarium om koldioxidutsläpp och handel. Där fick vi bland annat återigen, denna gång av Hector Pollit från Cambridge Econometrics, bekräftat att det endast är några få sektorer, med liten inverkan på BNP och sysselsättning som är utsatt för en reell risk för så kallad carbon leakage.
En annan intressant fråga är den om gränsjusteringsmekanismer, det vill säga att lägga på koldioxidpris även på de varor som importeras. Frankrike har länge propagerat för detta, och menar att importören av en vara har att välja mellan att redovisa hur mycket utsläpp varans produktion medfört och betala samma pris för det som det hade kostat på EU ETS, eller att betala priset för utsläppen hos en genomsnittlig vara i samma sektor inom EU. Tanken är naturligtvis att “Jämna ut spelplanen” och förhindra koldioxidläckage.
Lika naturligt är att frågan är kontroversiell. Det är lätt att starta ett handelskrig, svårare att avsluta det. Men Doa Abdel Motaal påpekade att så länge det inte blir något globalt avtal, och så länge några länder vill gå före, är det troligt att diskussionen kring gränsjusteringsmekanismer kommer att fortsätta och så småningom implementeras i en eller annan form.
Idag inleds högivåsegmentet med tal av bland annat president Jacob Zuma och generalsekreterare Ban-Ki-Moon. Gissningsvis blir det då trångt i plenarsalen. Lena Ek håller enligt programmet sitt anförande onsdag förmiddag.
|
Rapporter från COP17
Carbon Taxes to Solve the Sovereign Debt Crisis (Policy Brief)
As many governments face the challenge of implementing necessary fiscal consolidation while avoiding slowing down the recovery, carbon pricing is an attractive alternative. It could finance substantial parts of the fiscal consolidation with fewer distortions than most other forms of taxation, while the tax burden is shared with fossil fuel producers. Reductions in debt and in carbon emissions (and carbon tax revenues) may move in parallel.
Presskontakt
Martin Ådahl (VD)
E-post: martin.adahl (at) fores.se
Telefon: 08-452 26 61
Mobil: 0730-88 52 61
In English
Adress
Bellmansgatan 10 i Stockholm
Telefon
08-452 26 60
E-post
brev (at) fores.se
Miljö och klimat
I centrum för FORES miljöarbete står att undersöka kraftfulla
och effektiva lösningar på miljö- och klimatfrågor, med fokus på
marknadsorienterade åtgärder.
Spelregler och styrmedel måste utformas för att ta Sverige och världen bort från beroendet
av fossila bränslen. Särskild vikt läggs på att driva projekt
med vetenskaplig koppling till miljöekonomisk forskning och
att få spännande rön applicerade på praktisk policy.
Vi tittar därför närmare på utformandet av mekanismer som skatter,
subventioner, utsläppsrätter, regler och olika institutioner som
driver detta.
|
Presskontakt
Martin Ådahl
Epost: martin.adahl@fores.se
Telefon: 08-452 26 61
Mobil: +46 73 088 52 61
Daniel Engström Stenson
Epost: daniel.engstrom@fores.se
Telefon: 08-452 26 63
Mobil: +46 73 088 52 63
|
