Vad är fel med svensk arbetsmarknad? Kan vi lära av andra? (referat)
Publicerat:
2010-03-25 05:35
2010-03-25
Varför är den svenska arbetsmarknaden så stel? Vilka reformer måste till för att öka rörligheten och sänka arbetslösheten? Har vi något att lära av Danmarks modell med flexicurity, den nederländska återhållsamheten i löneökningar, Australiens jobbsökningsmodell eller de tyska Hartz-reformerna?
Trots jobbskatteavdrag och stödåtgärder är den svenska arbetslösheten fortsatt hög. Samtidigt planeras inga större reformer för lönebildningen och arbetsrättslagstiftningen. Avtalsrörelsen har heller inte bjudit på några överraskningar.
På FORES arbetsmarknadskonferens 24 mars belystes både problem och möjliga lösningar på arbetsmarknaden. Bland huvudtalarna märktes OECD:s vice generalsekreterare och tidigare Nederländernas jobbminister, Art de Geus, tyska IZA-institutets chef Klaus Zimmermann och svenska IFN:s VD Magnus Henrekson.
Under konferensen lyftes bland annat följande förslag fram:
Magnus Henreksson:
- Ge arbetstagare mer av en portabel trygghet – hitta lösningar mellan arbetsmarknadsregleringar och trygghetssystem som gör att mer knyts till individen, inte till en och samma anställning.
- Ingångslönerna måste sänkas, idag är de 80 procent av medianlönen vilket gör det svårt för framförallt tjänstesektorn att ta in fler på arbetsmarknaden.
Johan Kreicbergs:
- Satsa mindre medel på samma typ av arbetsmarknadsåtgärder, som inte visat sig ha någon påtaglig effekt på arbetslösheten. Ägna mer kraft på att reformera lönebildningen och arbetsrätten istället.
Mads Peder Klindt:
- Danmarks flexicurity-modell, som gör det billigare för företag att anställa och avskeda personal, har nu också anammats i EU-kommissionens tillväxtstrategi, och borde i högre grad influera svensk arbetsmarknad
Klaus Zimmerman:
- Hitta bredare överenskommelser för ökad rörlighet och instegslöner som såväl stat, arbetsgivare och fackförbund sluter upp kring, i likhet med Tysklands så kallade Hartz-reform 2005.
Art de Geus:
- Nederländernas regerings ansträngningar att tvinga arbetsmarknadens parter till löneåterhållsamhet har bidragit till att hålla arbetslösheten nere.
- Förtidspensionerna har halverats genom att långtidssjukskrivna erbjudits nya utvärderingar av sin rehabilitering och jobbkontrakt.
Tjänstesektorn står för tillväxten
Konferensen inleddes med Magnus Henreksons nya utvärdering av jobbpolitiken under krisen:
- Finanskrisen har obönhörligt visat att eran av exportledd tillväxt kan vara över för svensk del. Vi kommer sannolikt att förr eller senare uppleva en växling till tillväxt baserad på en inhemsk tjänstesektor. Efterfrågan blir en helt annan när marknaden blir mindre råvaruintensiv och mer klimatvänlig, samtidigt som den tilltagande urbaniseringen gör att vi lever allt närmare varandra, sade Henrekson.
Det arbetsliv som växer fram i Sverige förändras därmed också, menade Henrekson. Jobbens livslängd förkortas och i genomsnitt försvinner vart sjunde jobb varje år. Över hälften av produktivitetsökningen sker via omflyttningar mellan företag inom samma bransch. Trygghetssystemen är därmed knutna till den anställning man har, men blir desto osäkrare om man byter jobb eller blir arbetslös.
Han efterlyste en arbetsmarknad som tydligare fokuserade på att arbetstagare skulle kunna vara rörligare men också ha mer av en portabel trygghet för att kunna underlätta jobbyten. Henrekson pekade här på att det inte bara gäller arbetsmarknadens beståndsdelar, utan också har att göra med hur kommunikationer är etablerade, vilka regler som finns på hyresmarknaden och hur fastighetsskatten är utformad.
Världsrekord i åtgärdsvolymer
Efter Henrekson presenterade ekonomen Johan Kreicbergs sin FORES-studie över hur de senaste decenniernas arbetsmarknadsåtgärder sett ut och fungerat.
- Sverige har sedan länge haft världsrekordet vad gäller andel av BNP som finansierar aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Vi lägger 1,13 % av BNP på detta, medan tvåan Belgien kommer knappt över 0,9 %. Snittet i EU är 0,51%. Jag tycker svensk arbetsmarknadsdebatt sällan uppehåller sig vid detta faktum och ställer frågan om våra rätt stora finansiella åtaganden faktiskt ger önskvärd effekt, sade Kreicbergs.
En genomgång av alla åtgärder och program som sjösatts sedan 1990 visar, enligt studien, att det är mycket svårt att se någon egentlig skillnad mellan åtgärderna, som återkommer under nya namn, exempelvis ALU-, Plus- och så kallade Lyft-jobb. Kreicbergs efterlyste istället radikala men även mer traditionella grepp för att ge större avtryck på arbetsmarknaden så att fler kommer i riktiga jobb. Dessutom pekade Kreicbergs på Australiens program för att med en jobbcheck fritt kunna välja arbetsförmedlare.
- Bevisbördan måste börja ligga på de som föreslår nya eller omdöpta arbetsmarknadsåtgärder. Efter 20 år av nya namn men likvärdiga program borde man från politiskt håll börja titta på strukturella förändringar inom andra områden. Arbetsrätten är ett område, liksom en flexiblare lönesättning och reformer som stimulerar konkurrens mellan företag och branscher, sade Kreicbergs.
Panelsamtal med nya idéer
Efter de två presentationerna följde en paneldiskussion om just rörlighet och åtgärder på svensk arbetsmarknad med Lena Westerlund, chefekonom på LO, Stefan Fölster, chefekonom vid Svenskt Näringsliv, Clas Olsson, analyschef vid AMS och Susanne Ackum, statssekreterare vid Finansdepartementet.
- Jag tycker inte att regeringen gjort vad de kunnat för att hjälpa företagare att skapa riktiga jobb. Man har fokuserat för mycket på åtgärder och kommunstöd snarare än att se över vad som skapar konkurrensutsättning eller hur innovatörer och entreprenörer får mer utrymme. En lösning måste vara att föra en politik för att minska skillnaderna mellan fast och tillfälligt anställda, vilket inte borde vara så dramatiskt, sade Fölster.
Westerlund, Olsson och Ackum var alla mer skeptiska till presentationernas analyser.
- Regeringen har gjort mycket i den anda som Henrekson och Kreicbergs förespråkar, men det går inte att se exempelvis åtgärderna som något isolerat från allt annat, sade Susanne Ackum, som nyligen utsetts till ansvarig statssekreterare på finansdepartementet.
Hon betonade vikten av att hantera krisen med stabiliseringspolitiken och menade att på en inte alltför omfattande nivå kan åtgärderna visa sig effektiva. Ackum var dock öppen för nya idéer i regeringens jobbstrategi.
Clas Olsson menade att det är framför allt sökinslaget som förstärkts i åtgärderna den senaste mandatperioden.
- Det är när åtgärderna skalas upp för mycket som de blir kostsamma och dåligt fungerande, vilket var tydligast på 1990-talet. Åtgärder i sig behöver inte vara ett urdåligt verktyg. Kostnaderna för arbetslösa är ju högre när de inte har jobb än när de är aktiverade i praktik eller utbildning.
Clas Olsson menade att privata jobbförmedlare kunde vara rätt väg att gå, men menade att erfarenheterna inte varit entydigt positiva (vad gäller t ex s k jobbcoacher) och ville ha mer av utvärderingar. Han efterlyste mer analyser av Australiens system med jobbpeng.
I fråga om arbetsrätten tog Lena Westerlund upp vikten av att se LAS ”i rätt sken”.
- Visserligen kan turordningsreglerna verka hämmande på ungas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, men vi ska komma ihåg att LAS främst är till för att skydda äldre arbetstagare. Det vore ju konstigt att å ena sidan hävda vikten av att vi arbetar längre och å andra sidan börja luckra upp turordningsreglerna, eftersom man då riskerar att få en situation där främst äldre sägs upp.
Internationell inspiration?
Under arbetsmarknadskonferensens andra del låg fokus på internationella exempel:
Klaus Zimmermann, en av Tysklands främsta arbetsmarknadsekonomer och chef för IZA-institutet, som utvärderar tyska och europeisk jobbpolitik, inledde med att säga att han förr brukade få åka runt i världen för att berätta varför inte Tyskland gör bättre ifrån sig. Nu bjuds han in till olika länder för att tala om varför tysk arbetsmarknad fungerar så väl.
- Mycket har att göra med den Hartz-reform som regeringen Schröder genomförde med start 2005. Ett helt paket introducerades i syfte att skapa en intern flexibilitet på vår arbetsmarknad och över huvud taget göra den mer smidig för att tackla kriser och nedgångar i ekonomin, konstaterade Zimmermann.
Arbetstidsförkortning med fokus på flexibel arbetstid (”Kurzarbeit”), begränsad övertid och nära dialog mellan parterna har bidragit, menar Zimmermann.
- Fackförbunden i Tyskland har blivit allt mer fokuserade på att hitta lösningar som behåller och skapar jobb, snarare än vilka förmåner och skydd arbetstagare ska ha.
Även i Nederländerna har arbetsmarknadens parter haft en tät och förstående dialog sig emellan under krisen, berättade OECD:s biträdande generalsekreterare Art de Geus i sin presentation. De Geus var tidigare jobb- och socialminister i Nederländerna.
- Våra struktur med en arbetsmarknadspolitik som hanteras av regionala och sociala råd har gjort att samtalsklimatet mellan fack, arbetsgivare och politiker varit mycket öppet under krisen.
Få unga jobblösa i Holland och Danmark
Holland har, liksom Sverige, satsat på att minska antalet sjukskrivna i arbetsför ålder. Den nya lagen (WIA) fokuserar på att utvärdera jobbmöjligheter och rehabilitering. Inflödet av förtidspensionerade har minskat från 100 000 till 25 000 2002-2007 och antalet med förtidspension har halverats. Samtidigt har pensionsåldern blivit mer flexibel och helt enkelt gjort det enklare för företag att anställa och avskeda personal.
- Vi slår oss framför allt på bröstet för att vi har lyckats bibehålla en så stor andel unga på arbetsmarknaden, medan stora delar av Europa får allt högre arbetslöshetssiffror för ungdomar. Det har i sig bidragit till att hålla vår arbetsmarknad ganska dynamisk och rörlig, trots krisen.
Art de Geus, med personlig bakgrund som fackföreningsledare, menade att regeringen snarare tjänar på att pressa parterna till återhållsamhet och reformer än att hålla sig på avstånd.
Ett annat europeiskt land vars arbetsmarknad hanterat finanskrisen väl är Danmark. Danmark hade låg arbetslöshet före krisen och även om den nu stigit är siffrorna trots detta mycket lägre än i Sverige, i synnerhet bland ungdomar. En anledning sägs vara Danmarks modell av ’flexicurity’, det vill säga flexibla arbetsmarknadsregler med trygghet (“security”) i socialförsäkringarna. Enligt Mads Peter Klindt, forskare vid Centre for Labour Market Research vid universitetet i Ålborg, borde ett land som Sverige ha mycket att lära av Danmark.
- De problem som ni har med låg rörlighet, höga trösklar och utbredd ungdomsarbetslöshet finns inte på samma sätt i Danmark. Istället har er regering till viss del cementerat problemen. Arbetslöshetsersättningsperioden har kortats, samtidigt som de inte gjort något åt arbetsrättslagstiftningen, påpekade Klindt.
- Danmarks kombination av att behålla en relativt generös arbetslöshetsersättning och att göra det billigare för företag att anställa och avskeda, har helt klart skapat en dynamik bland arbetstagare och arbetssökande. Mobiliteten är hög, och det tjänar faktiskt både individer, företag och stat på i förlängningen, sade Mads Peter Klindt.
Svenska modellen fortsatt utgångspunkt
Eva Uddén Sonnergård, statssekreterare vid Arbetsmarknadsdepartementet, var inbjuden för att kommentera de tre utländska representanternas presentationer och ge sina reflektioner över vad den svenska regeringen gjort och nu planerade på området. Hon menade att det fanns vissa fördelar i alla de olika modellerna, men att de också hade klara svagheter och inte kunde appliceras rakt av på Sverige.
- I Sverige har vi haft en mycket större andel långtidssjukskrivna på vår arbetsmarknad, vilka regeringen i första hand koncentrerat sig på att erbjuda rehabilitering och möjliga vägar tillbaka till arbetslivet. Den svenska modellen, som i första hand parterna själva hanterar och ansvarar för, är ändå vad vi i grunden utgår ifrån och den finner vi ingen anledning att radikalt förändra. Genom jobbskatteavdraget har det blivit mer fördelaktigt att arbeta i förhållande till att vara arbetslös.
Hon berättade också att Arbetsmarknadsdepartementet bland annat undersökt Australiens modell för arbetsförmedling när man förberett det nyss presenterade lagförslaget om ökad valfrihet för arbetssökande.
- Vi vill göra så att Arbetsförmedlingen får tillhandahålla ett så kallat valfrihetssystem för tjänster som upphandlas inom förmedlingens arbetsmarknadspolitiska verksamhet. Inom ramen för detta kan den arbetssökande själv välja vem han eller hon kan få hjälp av för att exempelvis finna ett nytt jobb, sade Eva Uddén Sonnegård.
Presentationer
|
