Lanseringen av 500 arbetslösas syn på Sveriges jobbmarknad (referat)
Den 23 november presenterade FORES och Swedbank en opinionsundersökning baserad på djupintervjuer av 500 arbetslösa personer och deras syn på sina arbetssituationer.
Moderator och FORES vice VD Mattias Johansson inledde seminariet med att understryka hur de arbetslösas perspektiv sällan framkommer när man diskuterar just arbetslöshet och att studien syftade till att ge den bilden.
Magnus Alvesson ekonom från Swedbank och FORES VD Martin Ådahl presenterade undersökningen, varpå statssekreterare Bettina Kashefi från Arbetsmarknadsdepartementet gav regeringens syn på arbetslöshetsproblematiken samt kommenterade studien.
Alvesson beskrev Swedbanks deltagande i undersökningen som en del av företagets intresse för arbetslöshetsfrågor. Hans presentation lyfte ämnen som frekvens av jobbsökande och flyttningsbenägenhet. Ådahl talade om undersökningens resultat utifrån politiska och nationalekonomiska perspektiv.
Bland annat framkom att många var beredda att byta bransch, men få kunde tänka sig att flytta. 59 % skulle acceptera att gå ned i lön jämfört med tidigare jobb. De flesta var positiva till LAS, men skepsisen mot facken var relativt hög, främst hos unga. Att problematiken i större grad var strukturell än konjunkturrelaterad var en av slutsatserna.
Läs hela Rapporten samt Pressmeddelande.
Kashefi underströk att regeringens yttersta mål var att föra Sverige mot full sysselsättning.
Därför har man valt att stimulera arbetskraftsutbudet, d.v.s. att få fler människor att bli tillgängliga för arbetsmarknaden. Detta har gjorts via åtgärder som reformerad A-kassa och jobbskatteavdrag för att stärka de ekonomiska incitamenten till arbete. Innan finanskrisen fanns ett fokus hos långtidsarbetslösa, en prioritering som efter det hårda ekonomiska läget även kommit att inkludera korttidsarbetslösa till större grad än tidigare.
Regeringen ser enligt Kashefi en problematik kring höga ingångslöner och dyra anställningskostnader. Man har försökt kommit åt detta genom bl. a nystartsjobb, instegsjobb och minskade arbetsgivarkostnader för att anställa ungdomar. Hon menade att jobbskatteavdraget är tänkt att ha en viss dämpande effekt i löneutvecklingen.
Även arbetsmarknadspolitiska åtgärder har varit en del av regeringens arbete. Dessa åtgärder fanns det enligt undersökningen ett starkt tvivel emot hos en stor del av de arbetslösa.
Det kan vara så att man upplever att kvaliteten i dessa program har försämrat när vi haft så höga volymer i grupperna nu under finanskrisen, uppgav Kashefi.
Hon menade att LAS inte är huvudproblemet utan belyste istället kompetensbrist och dåligt självförtroende.
Vi måste också slå hål på myten att det finns ett begränsat antal jobb.
Johansson frågade hur regeringen vill skapa större incitament till arbete utöver jobbskatteavdraget. Kashefi menade att de ekonomiska incitamenten nu redan finns och att en viktig del i arbetet låg i att få bukt med friktionsarbetslösheten, där hon studerat Austrialien-modellen, som tillåter fler aktörer utöver arbetsförmedlingen. Men att ett sådant system var långsiktigt och tar längre tid än ett eller två år att etablera.
Vidare lyfte moderatorn frågan hur regeringen ville få bukt med insider-outsider-problematiken, som grundar sig i arbetarnas mer gynnsamma läge att påverka arbetsmarknaden än de arbetslösa. Vilket enligt hypotesen leder till högre löner, men färre i arbete.
Hur går man mot mer flexibla löner, som exempelvis lägre ingångslöner?, undrade Johansson.
Ådahl fyllde i att en stor del av de arbetslösa kan tänka sig att gå ned med 30 % i lön. Ådahl ansåg att det finns ett tabu att prata om hur fler ska få komma in på arbetsmarknaden och undrade hur man från regeringens sida kunde föra upp en diskussion, utan att för den delen diktera villkoren.
Kashefi var tydlig med regeringens stöd till den svenska modellen och att lönesättningen är helt upp till arbetsmarknadens parter, men att insider-outsider-problemet motiverade åtgärder såsom instegsjobb. Vi tror generellt att avtal skapar bättre legitimitet än lagstiftning, men genom t. ex. visstidsanställning så har regeringen justerat avtalsmodellen.
Övriga frågor samt uttalanden från publiken handlade till stor del om just den svenska modellen. Återkommande synpunkter i detta ämne var för höga golv satta av fack och arbetsgivarorganisationer samt arbetarnas gynnande gentemot de arbetslösa. Kashefi stod fast vid arbetsmarknadsparternas ansvar. Regeringen kan inte göra mer än heja på.
Carina Lindfelt från Svenskt Näringsliv som fanns bland publiken menade att den ena sidan av arbetsmarknadens parter var beredda att diskutera avtalsrelaterade åtgärder mot exempelvis ungdomsarbetslösheten, men att den andra sidan i regel uttryckte en motvilja. Samtidigt passade hon dock på att berömma IF-metall för att agera mer ansvarsfullt än andra fackföreningar.
Alvesson fick frågan gällande arbetslösas rörlighet och hur den var kopplad till region. I regel är människor på glesbygden mindre benägna att flytta för att få ett arbete Han nämnde ekonomiska kostnader som främsta orsak.
|
