Nu, tidigt på morgonen efter att protesterande nationer fått sitt, blev det till sist färdigt, Köpenhamnsavtalet. I centrum står den överenskommelse Obama, Kina med flera slöt igår.
Det bästa omdömet om den nya Köpenhamnsöverenskommelsen gav Barack Obama själv när han fick frågan om vem som skulle skriva under avtalet sedan han åkt hem: “jag vet inte ens om det måste vara någon som skriver under, det är ju inget bindande avtal”. Någon kommer skriva under, men nej det är inte mycket till avtal. Fredrik Reinfeldt var tydligare i sin analys – ”besvikelse”.
Bella Center går knappt att känna igen från i måndags. Då köade miljöaktivister, näringslivsrepresentanter, politiker och journalister framför dörren, stimmade omkring i lokalerna, organiserade hundratals seminarier, iscensatte protester – fulla av energi. Nu är aktivisterna portade, stora delarna av centret är öde och de som är kvar flockas nära plenisalen och Bella-hotellets innersta mötesrum och väntar och väntar, med lätt böjda, trötta huvuden, dämpade röster. Ingen följer själva kongressen där ordförande klubbar igenom procedurpunkter.
Så landade han till sist i snömodden, USA:s president Barack Obama, för omedelbar transport till Bella Center och direkt in i samtal med Kinas premiärminister Wen Jibao. Som Fores propagerat för hela veckan är det mellan dessa enorma ekonomier och utsläppsländer som låsningarna måste dyrkas upp. EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt gjorde ett tappert försök att föra länderna samman efter gårdagskvällens middag med Drottning Margrethe, men detta ledde tyvärr ingen vart.
Köpenhamnsmötet går mot sina sista skälvande timmar och ett kraftfullt avtal ter sig allt mer avlägset. Varför gick det snett i Köpenhamn och hur ska vi gå vidare till Mexico City? Vad för åtgärder och nya institutioner behövs egentligen för att klara av den här krisen? Om det skriver idag FORES vd och vice vd Martin Ådahl och Mattias Johansson på DN Debatt.
Förhandlingarna rullade igång igen under torsdagen, med vissa eftergifter till u-länderna och därmed också till Kina. De två informella arbetsgrupper som tillsattes var i sig ett sätt från Lars Lökke Rasmussen att tillmötesgå G77-gruppen. Dessa vägrade ge upp en avtalsform till 2020 som byggde på Kyotos bindande mekanism och fick därmed sin grupp för det. Och utöver det skulle den andra gruppen hitta texter kring hur man efter 2020 skulle finna sätt att övervaka och verifiera utsläppen för alla länder. Internationell media tolkar detta redan som att utvecklingsländerna – och Kina – drar det längsta strået i Köpenhamn. Det är svårt att sia om vad dessa grupper kommer fram till och hur det påverkar den slutliga texten. Först sent i natt är båda gruppernas ståndpunkter avrapporterade – sedan börjar kanske slutronden för stats- och regeringscheferna.
Ett slags aura av uppgivenhet var det första som mötte en i Bella Center på torsdagen. Nattens långa tragglanden i formella och informella grupper samt inom EU, G77 och andra delegationer ledde av allt att döma ingenstans. Istället börjar det sippra ut uttalanden och anonyma citat av officiella representanter om att det inte kommer att gå att sy ihop någon bred överenskommelse alls.
Fråga
Intressant att en “liberal” tankesmedja propagerar för att 2/3 av världen är inte bör återvända till en MULTILATERALT FN-KONGRESS. Ja, varför tågade Afrika ut?! Är det bara mer pengar de fattiga vill ha?
Er rapportering är inte bara vinklad till att osynliggöra viktiga faktorer för att driva er egen agenda utan totalt orelevant!
Tack för att ni i era ord har bevisat ryktet; att Fores är en kapitalistisk, nyliberal tankesmeda med VITHET på schemat.
Det blev en turbulent inledning på förhandlingarna under högnivåveckans tredje dag vid COP15. Connie Hedegaard hoppade av som mötesordförande och lämnade över till sin statsminister (men inte partikamrat) Lars Lökke Rasmussen. Danskarna försökte prata bort detta med argumentet att det är rimligt att en premiärminister tar över klubban när uppemot 130 stats- och regeringschefer finns i salen för att representera sina länder i slutförhandlingarna. Men det anses vara sällsynt att ett ordförandebyte sker så sent in i arbetet. Sannolikt föll Hedegaard på att hon förde fram ett textförslag tidigare på morgonen som G77-gruppen kände gått för långt och var för avlägset från deras utgångspunkter.
På onsdagen medverkade Martin Ådahl i P1-programmet Studio Ett, direkt från COP15 i Köpenhamn. Martin deltog i en diskussion med Lars Igeland från Jordens Vänner kring vart förhandlingarna är på väg och vilka knäckfrågor som är svårast att lösa.
På onsdagen kom senator John Kerry till COP15 och Bella Centre för att ge sin, och den amerikanska senatens, syn på förhandlingarna så här långt. Talet präglades av en försiktig optimism och framåtblickande. Även om det inte blir ett bindande internationellt avtal denna vecka har många saker som verkade omöjliga bara för något år sedan nu infriats och Kerry trodde att den amerikanska senaten skulle kunna anta en progressiv lag för klimatet i juni, juli nästa år.
Kerry uppmanade vidare klimatskeptikerna, som han kallade “Wannabe-Clouseaus” med anledning av den senaste tidens vinklade detektivarbete mot forskarvärlden, att antingen “prove us wrong or stand down”. Det finns inte längre tid att förneka akademins konsensus. Det är dags att handla.
Hur ska det bli kronor och ören, dollar och euro, av alla löften i Köpenhamn? Om det handlade seminariet ”What the private sector needs from Copenhagen to enable finance to flow to low-carbon technology” på tisdagskvällen.
Det var sannolikt Köpenhamnsmötets bästa seminarium. Sent på kvällen, ingen Al Gore, ett tjugotal åhörare medan nattmanglingarna pågick. Men det handlade om det kanske viktigaste vid sidan av själva taket på koldioxid – hur detta tak ska omsättas i koldioxidmarknader. Med på seminariet fanns de experter som kunde reda ut de finansiella flödena bakom löftena.
Tyvärr började även detta seminarium i fel ända.
Alla diskussioner i Köpenhamn börjar tyvärr i fel ända. Man talar vitt och brett om något man inte kan veta, nämligen hur mycket
klimatomställningen kommer kosta. Sedan föreslår man att det offentliga ska stå för en viss summa (kanske 50 miljarder dollar om året), och ännu mer diffust att det privata ska stå för resten (50 miljarder till).
Miljöminister Andreas Carlgren höll vid 13.40 på onsdagen sitt tal under COP15:s högnivådel. Med tydlig udd mot främst Kina betonade Carlgren EU:s vilja att höja sitt utsläppsbud till 30% om andra parter band sig för att göra jämförbara åtaganden.
Madam President, distinguished delegates. Speaking on behalf of the European Union and its Member States.
The first UN Conference on Human Environment was held in my Swedish hometown Stockholm in 1972. At the conference India’s Prime Minister Indira Gandhi raised the question: “Are not poverty and need the greatest polluters?”
Mrs. Gandhi confronted the world with the fact that poverty is both major cause and consequence of environmental degradation.
The world has come a long way since 1972, but we have not been able to respond to that challenge. We can not tackle hunger, disease and poverty unless we also provide people with a healthy ecosystem where economies can grow. Hunger, disease and poverty will never be defeated in a world where global warming goes above 2 degrees Celsius.
I Köpenhamn besannas just nu Herakleitos devis panta rei - allt flyter när det gäller klimatförhandlingarna. Danska klimatministern, tillika EU:s blivande klimatkommissionär, Connie Hedegaard, har onekligen en tuff uppgift framför sig denna vecka.
Efter gårdagens fem timmar långa halt i förhandlingarna på grund av G77-ländernas protest gick det trögt att komma framåt under måndagskvällen. Nattens manglingar i informella grupper kring ett flertal frågor – finansieringsmodellerna, avskogningen, Kyoto-protokollets fortsatta existens med mera – hade inte lett till några större förändringar när Hedegaard summerade läget vid tisdag lunch. Hur ska det omtalade dukade bordet se ut när stats- och regeringscheferna ska börja slutbehandlingen på torsdag? Vilken slutspels-plan kan Hedegaard lägga fram till dem?
Vid sidan av det officiella COP15 inne på Bella Center förs den folkliga kampanjen och diskussionen framförallt på, och runt, Klimaforum Under parollen “System change - not climate change” försöker man påverka politikerna och få dem att lyssna på den alternativa konferensens förslag. I sin deklaration: “Peoples’ Climate Summit”, har målsättningarna presenterats; ett fossilfritt samhälle inom 30 år, erkännandet av klimatskulden samt ersättning för denna och för överutnytjandet av “the atmosperic space” till alla skadade och drabbade. Vidare vill gruppen att politiker skall ta ställning mot lösningar som är “purely market-oriented and technology-centered”.
Kl 1500 idag anordnade gruppen “Climate Justice Action” en manifestation mot gårdagens polisingripanden i Christiania vilken ledde till att ett tvåhundratal demonstranter greps. Under slagord som “Freedom Now” och “Free All Climate Activists” uttrycktes att de gripna borde släppas. Den italienske aktivisten Luca, tillika talesperson för gruppen, stod under eftermiddagen enligt uppgifter inför dansk domstol. Manifestationen avslutades med en uppmaning att medverka i morgondagens stora demonstration som ska gå genom Köpenhamn, från rådhusplatsen till Bella Center.
En av Köpenhamnsmötets främsta skiljelinjer går mellan industrialiserade länder och de två utvecklingsjättarna Kina och Indien. Kina är redan världens största utsläppsland av koldioxid, och både den kinesiska och den indiska ekonomin spås växa snabbt de nästa åren. De vill också att deras utsläpp av växthusgaser ska fortsätta öka, och så långt har Kina och Indien motsatt sig bindande avtal, som kan hindra deras tillväxt i utsläpp och därmed också försvåra ekonomisk utveckling.
Efter mycket påtryckningar presenterade Kina och Indien äntligen ett förslag för egna klimatåtgärder inför Köpenhamnsmötet. Kina och Indien vill reducera koldioxidintensiteten i sin BNP med 40-45% för Kina och 20-25% för Indien före 2020 jämfört med 2005. Förslagen har föranlett lika många frågor som de har besvarat. Hur stor reduktion i utsläppen av växthusgaser kommer Kina och Indiens förslag faktisk kunna resultera i? Fores har räknat på det.
Halva FORES COP15-delegation har lämnat det officiella Bella Center för att åka till The Climate Groups politiska möte Climate Leaders Summit 2009. Väl här uppstod protester från klimataktivister under en paneldiskussion där företagsledare och politiska ledare presenterade sitt stöd för förhandlingarna och sin egen position inför dem.
FORES lyckades fånga protesterna på video. Se nedan:
G77-gruppens afrikanska delegater lämnade COP15-förhandlingarna i protest på måndagen. Många miljöaktivister var snabba att anklaga västvärlden för att svika de fattiga. Men kanske hade det varit lika bra att Afrika inte återvänt?
Inte så att det inte är bra att Afrika är med på ett avtal, och att fattiga afrikanska länder ska få klimatbistånd. Men allvarligt talat, vad handlar Köpenhamnsmötet om?
Fredag den 11 december fick Fores besök av Klas Eklund (SEB), Helen Thai (SEI) och Kalle Halding (SEI) för att diskutera Kina, ekonomin och klimatet. Enligt en ny rapport från SEI och China Economists 50 Forum har Kina potential att göra mycket mer för att världen ska nå målet om att begränsa temperaturökning till två grader.
Efter en intensiv höst är klimatförhandlingarna framme vid det avgörande toppmötet i Köpenhamn. FORES är självklart på plats under veckan den 14-19 december. Vi kommer att särskilt noga bevaka utvecklingen när det gäller frågor vi lyft upp under hösten; globala utsläppsmarknader, cdm-systemet och klimatets Bretton Woods.
FORES följer klimatmötet i Köpenhamn på plats. Vi bevakar utvecklingen under den andra och sista veckan, när förhandlingarna ska avgöras. Först kommer ländernas respektive miljö- och klimatministrar. På torsdag och fredag samlas stats- och regeringschefer, med bland annat Sveriges egen Fredrik Reinfeldt, USA:s president Barack Obama, Kinas premiärminister Wen Jibao, Indiens premiärminister Manmohan Singh och Brasiliens president Luiz Inacio Lula da Silva.
Förutom förloppet i förhandlingarna kommer FORES deltagare i konferensen att besöka några av alla närmare 500 sidoarrangemang. Vi kommer särskilt att rikta in oss på event som berör miljöekonomi, utsläppshandel, användandet av CDM och utvecklingsländernas klimatanpassning. Och vi ska förstås bevaka när några av världens ledare eller mest namnkunniga klimatexperter framträder och håller tal vid konferensen. Håll utkik på Köpenhamnsbloggen för senaste nytt.
Behöver du veta mer om vad som händer under COP15? Vill du tipsa eller uppmana FORES att besöka något särskilt arrangemang? Ställ frågor och skicka dina uppmaningar – vi svarar så fort vi kan!
