The new member states – burden or hope for the EU?

Är de nya medlemsstaterna en börda eller ett hopp för EU? Det var utgångspunkten för panelen bestående av ambassadörer från Tjeckien, Slovakien, Rumänien, Polen och Ungern, samt Gunnar Hökmark vid vårt seminarium i Almedalen den 4 juli. Diskussionen kan sammanfattas med att de nya medlemsstaterna bidragit till att unionen fortsatt strävar efter utvidgning, och att de nya medlemsstaterna faktiskt utgör en ekonomisk stabilitetsfaktor med lägre arbetslöshet och högre tillväxt än det europeiska genomsnittet.

Gabor Szentivanyi, ambassadören från Ungern, inledde med att sammanfatta det ungerska ordförandeskapet. Han framhöll att en tillfällig ordförande hade att anpassa sig till vad tidigare ordförande givit för förutsättningar och vad övriga 26 medlemmar ville, men att Ungern ändå lyckats med att uppfylla några av sina prioriteringar om ett starkare, och mer inkluderande Europa. Szentivanyi ansåg att de avslutade förhandlingarna om Kroatiens framtida EU-medlemsskap var en av Ungerns större framgångar under halvåret som EU-ordförande.

Kring detta fick han medhåll av Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M), som menade att de lyckade förhandlingarna med Kroatien till stor del kunde tillskrivas det ungerska ordförandeskapet. Hökmark betonade även att de nya medlemsstaterna i en tid när allt fler EU-medlemmar vände sig inåt, fortsatt blickade utåt och bidragit till ett utvidgningen inte avstannat. Hökmark ansåg också att EU-utvidgningen inte främst handlade om att får fler länder i EU, utan om att sprida demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Det inkommande polska ordförandeskapet, i Visby representerat av ambassadör Adam Halacinski, framhöll att Polen till stora delar hade liknande prioriteringar som 2011 års första ordförande Ungern. Fokus skulle ligga på ett växande, säkert och öppet Europa.

Flera av paneldeltagarna betonade att de nya medlemsstaterna betydligt bättre hanterade den ekonomiska krisen än vad flera äldre medlemmar gjort. Den ungerska ambassadören lyfte fram siffror som pekade på att de nya medlemmarna i flera avseenden var bättre än det europeiska genomsnittet, bland annat gällde det arbetslösheten, tillväxten och statsskuld. Peter Kmec (Slovakien) ansåg inte det vara någon stor risk att de centraleuropeiska medlemmarna skulle drabbas av samma kris flera sydeuropeiska medlemmar. Han menade att de centraleuropeiska ländernas ekonomiska principer mer liknade de anglosaxiska och Lettland hade visat hur man effektivt hanterade en kris.

Seminariets andra del behandlade skillnaderna och likheterna mellan de nu pågående demokratikamperna i Nordafrika och Mellanöstern med den demokratirevolution som paneldeltagarnas hemländer upplevde 1989. Jan Kara (Tjeckien) menade att likheterna de båda revolutionerna emellan var den överraskande hastighet med vilken flera regimer fallit. Han framhöll vidare att omkullkasta en regim ofta är den enklare delen. Övergångsperioden till demokrati är svårare. Kara ansåg att den stora skillnaden var att de Östeuropeiska länderna 1989 hade haft ett tydligt mål - tillbaka till Europa. Det fanns inte samma tydliga målbild för de arabiska länderna.

Raduta Matache (Rumänien) betonade med inlevelse att rumänerna kände stor sympati med demonstranterna i Tunis och Kairo, för precis som i Bukarest för dryga 20 år sedan hade demokratikampen där varit blodig. Hon menade att Rumänien gärna delade med sig av de misstag landet gjort under åren efter revolutionen, bland annat ett uppehåll i privatiseringen av rädsla för att befolkningen inte skulle vara redo, men att de arabiska länderna skulle göra sina egna misstag, precis som barn alltid kommer göra om sina föräldrars misstag.

Gunnar Hökmark avslutade seminariet med att påpeka att det som förenade de båda frihetskamperna var att de hade föregåtts av flertalet experter som förkunnat att det inte var realistiskt att tro på demokrati i de länderna. Han menade att det de nya medlemsstaterna framför allt visade var att det inte finns något annat realistiskt än att verkligheten går att förändra.

Om seminariet

Medverkande