Hem > Almedalen > Het liberal debatt mellan Olofsson och Eriksson (Almedalen 2010)
Het liberal debatt mellan Olofsson och Eriksson (Almedalen 2010)
FORES event på temat leda med liberala företecken utvecklades till en bitvis bitsk debatt mellan Peter Eriksson (MP) och Maud Olofsson (C). Båda ansåg sig stå för liberala värden och båda gjorde sitt bästa för att visa varför den andre inte var liberal. Allt kommenterades av en namnkunnig liberalt färgad panel med bland andra Lars Leijonborg och Sanna Rayman.
FORES VD Martin Ådahl inledde diskussionen mellan Eriksson och Olofsson med att fråga hur de såg på sig själva och sina partier. Var de liberaler? Maud Olofsson kallade sig själv grön socialliberal.
- Ser man till vad jag och Centerpartiet bidragit till i regeringen har vi genomfört många liberalt färgade reformer. Jag tänker främst på RUT-avdraget, hävandet av Apoteks- och bilprovningsmonopolen och valfrihetsreformen inom äldreomsorgen.
Peter Eriksson menade att MP är liberalt – men också mycket annat.
- Vi har en liberal ådra i oss men vi ser även behov av andra idéer och värderingar för att uppnå ett bättre samhälle. Men vi har stått upp för förslag om förbättringar för egenföretagare, sänkningar av arbetsgivaravgifter och arbetskraftsinvandring. Maud Olofssons problem är att hon glömt bort sina liberala rötter på landsbygden och blivit ett parti enbart för storstadsbor.
Något Maud Olofsson replikerade mot.
- Jag driver inte politik som ställer stad och land mot varandra. Snarare har det aldrig funnits ett så starkt samband som idag mellan stad och landsbygd och de utmaningar man har gällande jobb, klimatet eller kvalitet i välfärden.
Att det är valår märktes tydligt eftersom diskussionen – trots en värdebaserad utgångspunkt – ofta gled in på sakpolitik. Såväl RUT-avdraget som jobbskatteavdrag och kvotering till bolagsstyrelser avhandlades. De fick också en fråga om vilket beslut de varit med och fattat som de ser som det mest liberala.
- Jag var en gång med om att klubba igenom att 10 000 papperslösa flyktingar i Sverige fick uppehållstillstånd. Och det är för mig en liberalt färgad frihetsfråga, att ge människor rätt att stanna och verka här, sade Peter Eriksson.
- För min del var det hela processen med att säga nej till införandet av övergångsregler i Sverige när de öst- och centraleuropeiska länderna blev EU-medlemmar, sade Maud Olofsson.
Martin Ådahl ville också veta vem som de bägge partiledarna hade som sin största liberala förebild. Maud Olofsson lyfte inte oväntat fram
Thorbjörn Fälldin.
- Han stod upp för viktiga liberala frågor som äganderätt, entreprenörskap och synen på statens roll.
Peter Eriksson såg Nelson Mandela som en liberal förebild.
- Är han liberal? frågade Martin Ådahl.
- Ja, i så motto att han är en enorm symbol för frihetskämpar världen över, ansåg Eriksson.
Mot slutet uppmanades Olofsson och Eriksson att fundera över om deras partier kunde mötas någonstans i det liberala fältet. Men där var båda partiledarna överens om att inte vara överens med varandra.
- Peter Eriksson vill vara liberal, men är det inte, med tanke på att MP röstat mot alla de reformer vi genomfört i regeringen som öppnar för privatiseringar och gör att människor får mer kvar i plånboken efter skatt. I miljöpolitiken är man emot mycket av de marknadslösningar vi vill se för att klara klimatet, sade Maud Olofsson.
- Jag tycker Centerpartiet gått alldeles för långt till höger för att vi ska kunna skriva under på en gemensam liberal agenda. Och för miljöns skull kan marknaden visst vara bra, men det behövs främst politiska och ekonomiska styrmedel för att komma framåt, sade Peter Eriksson.
Efter diskussionen kommenterade en namnkunnig liberalt färgad panel hur Eriksson och Olofsson framfört sig. Per T Ohlsson, Senior Columnist på Sydsvenskan, ansåg att inget av partierna hade särskilt mycket av liberalt gods att hämta i sina rötter.
- Miljöpartiet bildades på en rätt utvecklingskritisk grund med isolationistiska drag i sig. Och Centerpartiet byggde upp en närmast nationalkonservativ hållning under decennierna efter att de bildats. Däremot tyder deras och andra partiers omfamnande av liberalismen mycket på att den går mot att bli en överideologi i Sverige.
Detta höll Lars Leijonborg, tidigare partiledare för FP och utbildningsminister, med om.
- Det är ju egentligen en oerhörd framgång för liberala idéer att så många politiska krafter anammat dem.
Per T Ohlsson menade att liberalismen också tycks ha segrat i jämställdhet, men förvånades av att ingen av partiledarna nämnde integritet som en framtida fråga för liberalismen.
Ingen i panelen ansåg att valrörelsen hittills dominerats eller präglats av liberala frågor.
- Tyvärr så kan man inte se något av en liberal inriktning under detta valår. Det valrörelsen däremot ser ut att domineras av är frågorna om vem som kan styra landet bäst och hålla koll på de offentliga finanserna, sade Sanna Rayman, ledarskribent för Svenska Dagbladet.
Rayman menade också att man inte kan säga att Moderaterna för någon uttalat liberal politik.
Vill något av partierna, särskilt inom Alliansen, stå fullt ut för en liberal politik? Anders Rönmark, politisk redaktör Tidningen Ångermanland, ansåg inte det.
- Snarare ser jag en prefixsjuka hos svenska politiker. Man säger hellre marknadsliberal eller socialliberal eller grön liberal istället. Och även om man gör reformer som är liberala motiveras de oftast av rena sakskäl eller utifrån en finanspolitisk prioritering.
Rönmark påpekade också att det förmodligen finns en skillnad mellan stad och landsbygd vad gäller liberalismen.
- Min upplevelse är att liberalismen ännu inte segrat på landsbygden. Även om många ser sig som liberala och öppna röstar de flesta ännu socialdemokratiskt där, vilket gör att vi får olika politiska klimat i storstadsområden och glesbygden.
|
